Det är mycket predikningar i Sista Testamentet.
Mot religion.
För kärlek.
Gud är ingenting. Gud är allt.
Men däremellan är det också en stor dos amerikansk livsstil, med hyckleri och allt som hör därtill. Med fattiga som bor i kommunala lägenheter, uteliggare som bor i tunnelbanetunnlar, outbildade kvinnor som får sälja sina kroppar för att betala hyran, män som slår, män som bestämmer, sex är fult, kvinnor ska hållas hemma, Gud är störst!
Ben Zion påverkar människor. Många tror att han är Messias. Han predikar kärlek. Han tar i människor och deras bekymmer försvinner. Men de finns de som inte förstår, de som är hotade av hans antireligiösa kärleksbudskap och som vill honom ont.
Jag är inte helt såld. Men Sista Testamentet var tillräckligt intressant för att läsa klart. Inte en gång hade jag tråkigt, heller. Det är fräckt och drivet skrivet.
Men berättelsen känns alltför amerikansk. Eller snarare anit-amerikansk, skriven för att väcka uppståndelse ”over there” med budskapet om att Gud inte finns, Bibeln är lika sann som dagens deckare och kärleken mellan människor är det viktigaste, oavsett hur den ser ut – homosexualitet är ok, kärlek mellan svart och vit är ok, sex är inte synd det är härligt, gruppsex är trevligt för den som själv vill och det är kvinnans rätt att själv få bestämma över sin kropp (abort är alltså helt ok).
Här hemma i sekulariserade gamla Svedala känns det inte så kontroversiellt. För mig är behållningen med Sista testamentet istället de berättelser om de amerikanska människor som kommer i kontakt med Ben Zion.
Annika Koldenius 