Missa inte Aftonbladets deckargranskning!

I sommar gör några av Aftonbladets litteraturkritiker en närläsning av sex av Sveriges mest utlånade deckarförfattare. Hittils har Åsa Larsson, Lars Kepler, Inger Frimansson, Camilla Läckberg och Leif GW Persson granskats. Aftonbladet har velat ta reda på vad de säger om samhället idag.

Jag är mycket förtjust i Åsa Linderborgs närläsning av Camilla Läckberg. Hon ser dels det som jag tycker är Läckbergs styrka: familjelivet med Erica och Patrik, den vardagliga vanligheten. Men Linderborg ser också mönster (och upprepningar) i historierna – mödrarna, fosterbarnen, ursprunget, klassresorna.

Men också läsningen av Åsa Larssons böcker är intressant, närläst av Jacob Lundström.

Det är verkligen intressant att läsa alla böcker i en följd, såsom i Aftonbladets granskning. Författarens kreativitet och förmåga att hitta på trovärdiga och intressanta historier blir tydligare. Upprepningarna avslöjar sig tydligare.
Och det blir mycket tydligt ifall författaren har en agenda, en röd tråd eller om det sker karaktärsutveckling i huvudpersonerna.

Jag har läst de flesta Arne Dahl-böckerna i sommar. Jag har bara nöjesläst, inte letat efter mönster, inte granskat. Men visst har jag tankar om det jag läst. En sak är att Arne Dahl gör Sverige till en del av världen på ett sätt som få svenska författare gör. Brotten är sällan enbart lokala. Det handlar också ofta om aktuella samhällsämnen: terrorism, läkemedel, anorexia, global ekonomi.

Arne Dahl är inte en av de författare som Aftonbladet granskar, vilket är synd. Jag hade gärna läst en sådan.

Sträckläsarhelg i spänningens tecken

Åh, vilken sträckläsarhelg jag har haft! Och full av spänning, skräck och spöken. (Det går ju bra när rara svärmor Malin passar och leker med barnen. Jag har till och med fått lite sol på mina bleka ben…)

Först Titti Guldstrands Bida sin tid, som jag ska recensera för Borås Tidning (och därför inte tänker skriva mer om nu). Sedan Åsa Larssons Till offer åt Molok.

Den där hund-scenen i slutet. Det har pratats om den. Ja, men vad ska hon göra?

Sen kan jag tycka att det är lite tröttsamt att huvudpersonerna alltis ska utsättas för fara i det sista upplösande kapitlet. Det finns som återkommande tema i många nya deckare att förövaren måste utsätta huvudpersonerna för något slags livshot.

Finns det inte något annat spännande sätt att avsluta det hela på?

Vårens böcker – en gäspning!

Jag kryssade på gammalt hederligt sätt: med pennan i högsta hugg vid matbordet med en kaffekopp bredvid och ungarna stojande runt omkring.

Men jag blev inte så upphetsad av Vårens böcker – den stora katalogen från Svensk Bokhandel.

I höstas var listan så lång att jag satt en halv dag med att försöka stryka ner till tio titlar per lista.
Till denna vår fick jag knappt ihop tio titlar alls…
Kanske har jag blivit bokblasé?
Men jag tror inte det.

Jag tycker att det är en svag roman-vår. (Förra året (och hösten) var i och för sig exceptionellt.)
Visserligen släpper både Åsa Larsson och Varg Gyllander nya deckare. Visserligen finns det många roliga debutanter som Pernilla Alm och Manne Fagerlind, som ni kan följa här på Debutantbloggen.
Men jag saknar många stora namn – namn där man vet vad man får… Jo, jag vet att Brett Easton Ellis Imperial Bedrooms kommer på svenska i år, men jag är inte någon fan av honom.

Fackböckerna bjöd på lite fler vill-ha-upplevelser. Bland annat med fina böcker om filmregissörer, som Emir Kusturica, och andra konstnärskap som Helene Schjerfbecks och Karin Broos. Men de kvalade ändå inte in på min topp-tio.

Snart berättar jag vilka tio skönlitterära böcker och vilka tio facklitterära böcker jag vill läsa våren 2012 – två topplistor på de titlar som väckt mitt intresse i vårens katalog.

Topplistorna presenteras senare i veckan.

Och om jag har missat någon väsentlig titel, vg meddela mig.