Alltså – det finns faktiskt litteraturbevakning utanför Stockholmsmedia!

Jag satte morgonkaffet i halsen i morse och blev sådär ledsen över Stockholmsmedierna igen.
För på krönikeplats i Dagens Nyheter förfasar sig Åsa Beckman över att ingen litteraturkritiker brytt sig om att diskutera de nominerade till Augustpriset. Ja, kanske Åsa Linderborg nämnt något i Aftonbladet, menade Åsa Beckman.

Jag vet – det är inte första gången jag bloggar om den här konstiga inställningen bland de stora tidningarna att litteraturkritik på landsortstidningar inte är värt något särskilt.
Jag vet – det är inte heller första gången jag tycker till om vad Åsa Beckman tycker.

MEN HALLÅ ÅSA BECKMAN! Lena Kvist, kulturredaktör på Borås Tidning, skrev en mycket bra krönika om nomineringarna bara några timmar efter de nominerade avslöjats. Hon saknade också en nominering av Klas Östergrens Twist. Och hon avslutade krönikan med att skriva det fler än hon tänker: ”Den som har sett den oerhört begåvade sketchen med skådespelerskan Kate Winslet i brittiska humorserien Extras, vet att det alltid är nåt med nazister som tar hem alla priser.”

Men ajustja – Lena Kvist skriver inte i en Stockholmsbaserad rikstidning. Glömde det…
Därför räknas hon såklart inte av Åsa Beckman.

Men alltså – skärpning!

(Läs för all del denna text också. Den handlar också om Stockholmsfixering. Fast på ett annat sätt.)

 

 

Nej, det var inte bättre förr. Bara annorlunda.

Ett visst mönster har framträtt i kulturdebatten denna höst:

”Det var bättre förr!”

Den prisbelönta författaren som menar att kultursidorna var bättre förr, när hon skrev på dem och texterna var längre.
Kulturjournalisten som menar att biblioteken var bättre förr, när bibliotekarierna fick hyssja på de som pratade lite för högt.
Och nu senast: kulturchefen på den stora morgontidningen som menar att litteraturkritiken var bättre förr, när den estetiska medvetenheten var större.

Det som oroar mig är att de som tycker så här inte är några gaggiga pensionärer som pratar om det ljuva sextio- eller sjuttiotalet, utan det är människor i min egen ålder; människor som har minst tjugo, om inte trettio, år kvar i arbetslivet och som redan pratar som om kulturen (livet) var slut.

Det andas en viss hopplöshet, tycker jag. En misstro mot både nutiden, framtiden och mot förändring, som inte alls är nödvändig för de som är i min ålder (jag är 41 år, förresten).

Visst är det viktigt att diskutera förändringar i kultur och samhälle. Men inte med den stängda inställningen: ”det var bättre förr!”.
Utan med det öppna perspektivet: ”vad gör det med oss? vad får det för betydelse?”.

 

Litteraturutredningen- ”Idag är det inte skämmigt att inte ha läst en enda bok.”

Samtidigt som Litteraturutredningen presenterades inför en fullsatt seminariesal, lyssnade jag på Lena Andersson, Jonas Thente och Per Svensson prata om just den och varför man ska egentligen ska läsa. Utredningen innehåller ju bland annat förslag på läsfrämjande åtgärder. Det blev ett intressant samtal. Jag tänker främst på att det faktiskt borde vara mer skämmigt att inte läsa böcker, något som panelen återkom till i samtalet. Idag är det ju faktiskt okej för en statsminister att kokettera med att han inte läser. Idag är det okej att inte ha ett skolbibliotek. Idag är det okej att locka unga till biblioteket med hjälp av en klättervägg.

Men varför är det viktigt att läsa då?

Lena Andersson:
”Jag tror verkligen att läsning är bra. Det påverkar det abstrakta tänkandet i positiv riktning.
Det bästa för att få fler att läsa är att hitta sätt att få det lustfyllt. Man måste fråga sig varför människor väljer bort läsning, när man vet att det är nyttigt. Att staten kommer med pekpinnar hjälper inte. Man måste paketera läsfrämjande på ett bra sätt som till exempel inte nedklassar serietidningar. Serier som Buster och 91:av var min väg in i litteraturen.”

Per Svensson:
”Det har sällan getts ut så mycket böcker som idag, utbudet är jättebra och läsande ligger högt. Men vissa läser inte alls! Det är unga män och manliga politiker.”

Jonas Thente:
”Konkreta läsfrämjande åtgärder är bra. Det är svårare att säga nåt om branschen vart den är på väg. Men det är alltid svårt och särskilt nu, till exempel med digitala läsvanor och att fler och fler svenska läser på engelska.”

Lena Andersson:
”Det som skiljer litteratur från andra medier, som till exempel film är gestaltningen via språket, inte bara det visuella. Man får också tillgång till sin fantasi genom läsningen. Man blir stum utan språk.”

Per Svensson:
”Jag tyckte utredningen mest var löst krut – inte så många konkreta förslag. Jag tror att normbildning behöver ändras. Man måste manifestera att det är ett problem att inte läsa. Idag behöver man inte skämmas för att inte ha läst, man skäms mer om man har ett dåligt golfhandikapp.Det får inte vara ok att gå genom livet som läsanalfabet!”

Lena Andersson:
”Ja, det måste finnas ett normtryck att man missar nåt om man inte läser!”

Lena Andersson, Per Svensson, Jonas Thente och Åsa Beckman.

DN Kultur, sluta basha bokmässan i Göteborg!

Två dagar i rad har två skribenter i Dagens Nyheter skrivit nedlåtande om Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg.

Julia Svensson skrev igår: ”Det är skrattretande att i sammanhanget nämna den stundande bokmässan i Göteborg och dess sövande syrebrist; ett PR-event som varken levererar författare, miljö eller stämning av den här kalibern”, när hon jämförde den med en litteraturfestival på konstmuséet Louisiana i Danmark.

Det är en underlig jämförelse. Att jämföra några litteraturdagar på ett danskt konstmuseum med Sveriges största bokmötesplats både för bransch och allmänhet där torsdagen och halva fredagen enbart är för branschfolk. Bokmässan i Göteborg är ett måste. En litteraturfestival på ett konstmuseum är en alternativ mötesplats. Sådana finns i Sverige också, inte bara i Danmark.

Och så i dagens tidning skriver Åsa Beckman: ”Det är ett fattigdomstecken att den största litteraturscenen för svenskt litterärt liv har blivit Bok- och biblioteksmässan i Göteborg.”

Ett ”fattigdomstecken”? Jag undrar på vilket sätt det är ett fattigdomstecken att den största mötesplatsen för litteratur finns på en bokmässa i Göteborg? För att den ligger utanför Stockholm?

Hon skriver det i sammanhanget att det pratas om att starta ett litteraturhus i Stockholm. Och där har hon också åsikten att det vore ”ynkligt” om Göteborg hann före Sveriges huvudstad. Där också, kan man förmoda.

Om jag är arg?
Ja, jag är skitarg.

På att de som skriver i en av Sveriges största dagstidningar tycker det är tråkigt att åka tåg utanför tullarna en gång om året. På det gnäll som finns på att Göteborg gör Sveriges största litteraturevent trots att det inte är Sveriges största stad och förmodligen istället enbart borde göra små mysiga och stämningsfulla festivaler liknande Louisianas. På de presenterade åsikter att det är ”ynkligt” om något bra sker utanför Stockholm.

Ett ”fattigdomstecken” är snarare att Sverige har skribenter och kulturchefer som… äsch, jag orkar inte ens avsluta den meningen, så arg är jag.

Åsa Beckman i dagens DN Kultur: