Category Archives: Skrivande

Jag måste vara galen – jag ska skriva en kärleksdikt om dagen i 100 dagar!

Jag måste ha fått spel. Blivit helt tokig.
Completely nuts.

För med start i morgon ska jag skriva en kärleksdikt om dagen i 100 dagar.
Fåniga, ljuvliga, tramsiga, förtjusande, intima, banala, skitromantiska, störtlöjliga, söta, innerliga, uppriktiga, fantastiskt fjantiga och underbart högtidliga kärleksdikter.

För att jag vill.
För att det egentligen är omöjligt.
Jag menar – vem kan skriva 100 kärleksdikter på 100 dagar?
Really?

Så jag har startat bloggen EN DIKT OM DAN. Följ mig där om ni vill.

”En dikt om dan” ingår i en bloggutmaning som heter #blogg100, som just går ut på att blogga något litet varje dag, 100 dagar i rad, med start 1 mars.
I år är temat ”yttrandefrihet” och att då skriva om kärlek tycker jag är alldeles särskilt passande, eftersom alla inte har rätt att uttrycka sin kärlek.

Läs mer om #blogg100 här.

Lämna en kommentar

Filed under Skrivande

Recensioner av två böcker för hundälskare: Den fantastiska Gracie av Dan Dye & Mark Beckloff samt Vår hund Oogy av Larry Levin

Jag har läst två böcker om två mirakelhundar i helgen: Den fantastiska Gracie av Dan Dye & Mark Beckloff samt Vår hund Oogy av Larry Levin. Det är ingen överraskning för någon som känner mig att jag läser om hundar just nu. Min längtan efter en hund (eller två-tre) är stark. Men det ska ju fungera praktiskt också. Och så ska ju hela familjen komma överens om vad för sorts hund (-ar) som passar just vår familj. Så det tar lite tid…

Så medan jag väntar på ”en hund som är riktig”, för att citera Vilda bebin, så har jag istället läst om riktiga hundar: Gracie – en döv Grand Danois och Oogy, en skadad Dogo Argentino som använts som bete i hundkamper. Två jättebjässar till hundar, alltså. (Kanske inte några raser för vår familj av pyttingar under medellängd, men att läsa om dem går ju bra.)

Att skriva om hundar innebär lika mycket att man skriver om sig själv och utvecklingen i sitt eget liv, och hur hunden är en del av det. Så var det i hundboksklassikern Marley & jag, så också i Den fantastiska Gracie och Vår hund Oogy. Både Den fantastiska Gracie och Vår hund Oogy handlar om handikappade och misshandlade hundar som räddas av sina blivande ägare, men med sentensen ”i själva verket var det dem som räddade oss …”. Men där slutar likheterna. Där Den fantastiska Gracie är en fin och medryckande historia, berättad med humor och charm, är Vår hund Oogy så fantastiskt tråkig berättad så att klockorna stannar.

I Den fantastiska Gracie är det Dan, en copywriter vars tidigare hund just dött, som tar hand om Gracie. I huset finns redan två andra hundar som ägs av Dans kompis Mark. Här berättas fint gestaltade anekdoter och dråpliga historier om till exempel hur de två andra hundarna ska vänja sig vid Gracie, hur Gracie gillar grannhunden så mycket att hon gräver ett hål under staketet och om hur de börjar baka hundkakor till Gracie när hon tappar aptiten och vägrar äta. Då föds en affärsidé (Three Dog Bakery) som får ägarna att bli framgångsrika affärsmän (och få mening i livet à la USA) och som gör Gracie så känd att hon får vara med både på Oprah och Letterman. Jätteroligt berättat, också det. Och när Gracie till slut blir så gammal att hon dör, så gråter jag en skvätt.

Jag är ganska säker på att det finns liknande historier med Oogy. Men i Vår hund Oogy har inte berättaren, advokaten Larry Levin, samma gestaltningsförmåga. Det blir varken småroligt, fint eller hjärtknipande. Varken hunden, eller människorna omkring honom, får liv. Och när boken är utläst har jag en snopen känsla: Oogy måste väl ha varit mer speciell än så? Inga livsvisdomar, ingen gråtskvätt, ingenting. Bara en lättnad över att boken äntligen är slut, så att jag kan läsa något bättre och roligare. Och då är ändå historien om hur Oogy räddas från döden av engagerade veterinärer med operationer och sjukgymnastik och kärlek egentligen en ”bättre” historia än Gracies.

Ur ett rent författartekniskt perspektiv är det naturligtvis spännande att läsa två liknande historier som blir så fundamentalt olika gestaltade, men som läsare är det bara ledsamt. Den extra dimensionen av amerikansk success företags-story i Den fantastiska Gracie gör naturligtvis historien mer lättberättad. Men det är inte därför Den fantastiska Gracie är mycket bättre än Vår hund Oogy. Det handlar helt enkelt om hur bra man är på att berätta en historia; hur bra man är på att få liv i händelserna, i dialogen, i gestaltningen  av det som sker, både utanpå och inuti och hur mycket känslor som förmedlas till läsaren. Jag både skrattade högt och grät tyst när jag läste Den fantastiska Gracie. När jag läste Vår hund Oogy gäspade jag och tittade hur många sidor det var kvar.

Så enkelt, så avslöjande!

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner, Skrivande

Jag läser så lite nuförtiden för jag skriver så mycket, men det jag läser är bara bra!

Jag har aldrig skrivit en bok förut.
Jag vet inte hur andra författare gör (såna som skriver böcker), om de läser samtidigt eller hur de får till det.

Men jag KAN INTE! läsa samtidigt som jag är mitt inne i en skrivprocess. Det går bara inte.

Jag skräms faktiskt lite av min dåliga läsdisciplin den här våren. Jag vet att jag lovade mig själv att läsa mindre det här året (och förra), men jag anade inte att det skulle bli så här dåligt när huvudet är fullt av ord, meningar och kursiveringar.

I april läste jag tre böcker. TRE! Och alla tre var recensionsböcker för Borås Tidning.
I maj har jag precis just nu läst ut min första bok, Erik Helmersons Au revoir, Magnus (recension kommer nästa vecka).
Förvisso har allt jag läst varit bra, och det är jag glad för.

Men snart är sista korrekturet iväglämnat till förlaget och då hoppas jag att något händer.
Jag har så mycket oläst den här våren. Jag har inte ens hunnit läsa Juli Zehs bok som jag fick med mig från mitt förlag för över en månad sedan.
Jag har så mycket obloggade tankar också, för den delen.

Hur gör ni – ni som skriver? Kan ni läsa och skriva samtidigt?

Lämna en kommentar

Filed under Läsande, Skrivande

Novellpristagarna är utsedda – avslöjas 6 mars!

I år har jag återigen fått förtroendet att sitta i juryn för Lilla Debutantpriset tillsammans med Peter Grönborg.

Lilla Debutantpriset är en novelltävling för ungdomar i Sjuhäradsområdet som delas ut i samband med Borås Tidnings Debutantpris.

Igår sammanträdde juryn för att se om vi kunde enas och ja – vi lyckades till slut välja tre pristagare: en etta, en tvåa och en trea.

Så här går juryarbetet till:

Allt är mycket hemligt. Vi i juryn får novellerna i ett tjockt vitt kuvert. De är anonymiserade och numrerade av Krister Persson på Borås Tidning. Titeln på novellen är dock kvar. I år var novellerna knappt femtio stycken. Alla har lästs mycket noggrant. Därefter följde igår en mycket intressant diskussion om disposition, språk, mogenhet och berättarglädje.

Ibland tycker vi olika, jag och Peter. Ibland tycker vi mycket lika.
Igår var det lite av varje. Vi lade i olika högar, plockade bort, plockade tillbaka, diskuterar lite till.

Men vi känner oss mycket nöjda med det slutliga resultatet.

De tre pristagarna får veta ganska snart vilka de är. Men vem som slutligen vinner, det avslöjas först den 6:e mars på Folkan i Borås. Då lovar jag också fina prismotiveringar!

Välkomna!

Den hemliga lappen med pristagarna.

20140221-170202.jpg

Lämna en kommentar

Filed under Bokbranschen, Skrivande

Äventyret är värt något bättre än två 40-årskrisande manliga finförfattare

Jag gav Hungerspelen till min läshungrige son i julklapp. Men eftersom han fortfarande läste i Eld, så la han den åt sidan ett tag. Och jag skulle ju bara kolla lite…

Jag hade inte läst Hungerspelen innan, eftersom jag bara i undantagsfall läser barn- och ungdomslitteratur. Däremot har jag sett filmen.
Men jag fastnade. Skulle bara läsa en sida till. Helt plötsligt hade jag läst 172 sidor. Ett bladvändaräventyr som hade allt!

Jag tror det är där äventyrsberättelserna finns numera – i ungdomsromanerna! – de äventyrsberättelser som Michael Mortimer (dvs Jerker Virdborg och Daniel Sjölin) efterlyser i det förvånansvärt obegripliga öppna brevet till Litteratursverige som publicerades i Svenska Dagbladet igår.

Jag har läst det öppna brevet gång på gång utan att förstå poängen. Tro mig, jag har verkligen försökt. Daniel Sjölin och Jerker Virdborg hade tröttnat på sig själva, hade fått skrivkramp och ville hitta tillbaka till den barnsliga nyfikenheten de tidigare haft inför litteraturen redan innan de var tonåringar! Att de inte heller nådde en större publik med sina hyllade verk verkade också skava någonstans. Så: regrediera till barndom, bort med det finkulturella oket och full fart framåt mot populärlitteraturen!

Jaha?

Det de skrivit är inte ett öppet brev om finlitteratur kontra populärlitteratur, det är ett säljbrev om anledningen till varför de skriver som de skriver från två författare som vill pröva en ny genre och sälja lite fler böcker. De hade lika gärna kunnat säga det de skriver i en intervju i Books and Dreams.

Nej, det är verkligen inte ett öppet brev, såna brukar rikta sig till någon eller några av motsatt uppfattning eller erfarenhet (typ Beatrice Ask) och ”Litteratursverige” – är det alla läsare som inte fattat vilken bra bok herrarna har skrivit och som måste övertygas om äventyrets storhet och sluta läsa sån där inåtblickande fjamslitteratur om mänskliga erfarenheter? Ja, så måste det vara, eftersom brevet inleds med orden ”kära läsare”.

Visst, ibland vill jag faktiskt läsa om äventyr, om naturvetenskapens stora gåtor – men inte av två författare som skriver i protest mot litteraturbranschen eller för att de har 40-årskriser där de helt plötsligt inser att författarna (dvs de själva) inte är intressanta och glöms bort (stackars er!), men där äventyret är evigt.

Visst är det viktigt att ha kul när man skriver. Alla vill väl ha kul på jobbet. Men en författare ska ALDRIG gnälla på sina läsare att de inte förstår storheten i deras verk.
Så: gnäll någon annanstans!

I protest mot er protest fortsätter jag läsa Hungerspelen av Suzanne Collins. Se där ett riktigt äventyr!

2 kommentarer

Filed under Berättelser, Bokbranschen, Kulturdebatt, Litteraturkritik, Skrivande, Svenska författare

Sista delen i erotikskrivarskolan

Nu är det dags för sista delen i erotikskrivarskolan på Kapitel1.se – Fifty Shades of Grey – skriva om bondage eller vaniljsex?

Läs hela artikeln här.

Lämna en kommentar

Filed under Erotik, Skrivande

Om att skriva erotik del 5: Orden – vad ska man kalla det?

”Det är svårt att välja rätt könsord till en erotisk text. Könsord är ju ord vi sällan använder i vårt dagliga tal, och kan vara svåra för många att fundera över utan att känna obehag eller börja fnissa. När vi pratar om könet med våra barn eller barnbarn säger vi kanske snopp och snippa, men de är knappast ord som skulle passa i ett erotiskt kontext (om inte syftet var att infantilisera någon av huvudpersonerna).”

Så börjar den femte artikeln i min skrivarskola om erotisk litteratur.

Läs fortsättningen på artikeln på Kapitel1.se:s webbsida.

 

Lämna en kommentar

Filed under Erotik, Skrivande

…”och författare som sågar recensenter”

Litteraturmagazinet.se bloggar just nu författaren Sofia Hallberg. Under bloggrubriken ”Recensenter som sågar böcker och författare som sågar recensenter” bloggade hon igår om det där svåra som en författare kan råka ut för: att bli sågad av en recensent.

Igår handlade inlägget mest om kritiken mot Dan Browns senaste bok. Men den gamla konversationen mellan mig och Jonas Malmborg angående min recension av Fältöversten dök också upp längre ner i blogginlägget.

Jag tycker det är kul att det samtalet mellan Jonas Malmborg och mig fått liv igen, för jag tror på ett öppet samtal om yrkesroller, läsning och författande. (Läs mer om mitt tack till Jonas Malmborg här.) Jag tror fortfarande på tanken att författaren ger sin bok till läsaren som en gåva och att varje läsare gör sin egen tolkning. Det förhållningssättet betyder att min läsning inte är den enda rätta. Men det betyder samtidigt att författaren inte har tolkningsföreträdet till sin berättelse.

I Sofia Hallbergs blogginlägg finns också en hänvisning till Sara Starkströms bok Game Girl. Jag har inte läst den, men blir nu väldigt nyfiken på den, och på den Poesi-kamp som recensionerna verkar ha gett upphov till.

Lämna en kommentar

Filed under Bokbranschen, Litteraturkritik, Skrivande, Svenska författare

Om att skriva erotik del 4: Sensationerna – hur känns det egentligen?

Min artikelserie på Kapitel1.se om att skriva erotisk litteratur går vidare. Nu är det dags för del 4: Sensationerna – hur känns det egentligen?

”Vi har fem sinnen – smak, lukt, känsel, hörsel och syn. Alla sinnen kan starta erotiska känslor eller känslor av välbehag i kroppen: smaken av jordgubbar i munnen, doften av en viss parfym, fingerlätta beröringar längs ryggslutet, ett ord som viskas i ett öra, synen av en naken kroppsdel som väcker begär.”

Läs hela artikeln här.

 

Lämna en kommentar

Filed under Erotik, Skrivande

Om att skriva erotik del 2: Använd din fantasi!

Nu har del 2 i min erotikskrivarskola publicerats på skrivarsajten Kapitel 1. Den heter ”Använd din fantasi! Det är fiktion inte fakta!”

Läs den här.

Skrivarskolan är i sex delar, så det kommer mer.

2 kommentarer

Filed under Erotik, Skrivande