Bokmässan 2012: Här är alla bilder!

Här kommer bokmässan 2012 i bilder med foton från bland annat seminarium, montrar och mingel.
Jag gör inte anspråk alls på att vara heltäckande. Utan snarare tvärtom.

Följ mig i mina bokmässespår!

Panelsamtalet om Bekännelselitteratur på Pressnatta. Med Unni Drougge, Ann Heberlein och Carin Evander.

Pressnattas Goodie-bag.

Mässan startar. I år är halsbanden multifärgade!

Första gratiskaffet: i DN:s monter.

Men jösses! Är det inte Jonas ”Jag begriper inte Hindenburg” Thente som sitter där bakom?

Tidningen Skriva har finaste montern.

Borås Tidnings författartest – det är jag som är Martina Haag!

Hålla koll på mingeltiderna! Egentligen är det @QueenOfelias lista, men jag hakade på!

Mingel! Denna gång hos Printz Publishing.

Mer mingel. Nu hos Massolit förlag.

Bokbloggarmingel hos Bokhororna.

Liv Strömquist och nya Filmfestivalaffischen!

Trude Marstein och Kirsten Hammann.

Sveriges Bästa Bibliotekarie Nina Frid enligt Svenska Akademien.

Firar Nina Frid på Heaven 23!

Bästa fd Bokcirklar.se-brudarna!

Minglar med Al Pitcher hos Piratförlaget.

En bokmässa är ej komplett utan vimmel på Park. Här med poeten Arne J., bibliotekarien Nina F. och kulturchefen Christer H. Bra spridning vill jag säga!

Och mer Park-vimmel. Nu med bästa författaren Mikael Fant.

DN/Expressen hade ruskigt bra monterprogram. Här Karolina Ramqvist.

Blivande best-seller hos Sekwa?

Bästa seminariet! Med Lundberg och Edenborg och gränslöshet och tabun.

På väg hem. Kasse full med böcker.

Hej då Mässan! Ses igen nästa år!

Bokmässan: Jag som inte skulle köpa några böcker (men det säger jag ju alltid…)

Jag skulle inte köpa några böcker på Bokmässan. Det var ju så jag sa.
Men det gick ju sådär.

Å andra sidan köpte jag faktiskt inte så väldigt många. Sken och Hindenburg fick jag ju på köpet när jag tecknade prenumerationen på 10-tal. Drömmen om en bro är ett recensionsex. Och i H:Ströms monter fick man köpa tre böcker till priset av två. Så tekniskt sett har jag bara köpt två böcker – en om Virginia Woolf (skriven av bokbloggaren Bernur – Björn Kohlström) och en om Kerstin Ekman.

(Ja, jag försöker rättfärdiga mina köp i efterhand… Puh.)

Ändå känns det som om jag borde köpt fler, som om jag missat massa möjligheter att fynda god litteratur. Ön och Mitt grymma öde till exempel, efter att ha lyssnat på det fantastiska seminariet med Lotta Lundberg och Carl-Michael Edenborg.

Nästa år. Nästa år. Nästa år ska jag inte säga att jag inte ska köpa böcker på bokmässan.

Bokmässan: Bästa seminariet om sex, gränser och tabun med Lotta Lundberg och Carl-Michael Edenborg

Bokmässans bästa seminarium var definitivt det med Carl-Michael Edenborg och Lotta Lundberg. Rubriken var Gränslöst? Om sexualitet, tabun och identitet.

Lotta Lundberg pratade om sin bok Ön. Carl-Michael Edenborg pratade om sin bok om Händel – Mitt grymma öde. Vad är en normal sexualitet? kan man säga är det gemensamma i böckerna.

Seminariet handlade både om vad man kan och får skriva om, tabun och gränser, men också om hur man kan skriva om sex.

Lotta Lundberg funderade mycket kring gränser och tabun när hon skrev Ön.

– Var går gränsen för vad man får göra sexuellt? För mig? För min mamma? För min mormor? Gränserna är ju olika i olika kulturella sammanhang.

Lotta Lundberg gjorde scheman över detta för att underlätta skrivandet.

Carl-Michael Edenborg ville skildra det fula, inte väja för det äckliga när han skildrade Händels liv.

– Sex har ju blivit en hälsofråga idag. Det ska vara sunt med sex.  Att ligga är bra för hälsan, är ju inställningen. Det är ju en rätt småfascistisk inställning. Det nya TV-programmet ”Du är vad du ligger!” Sex kan ju också vara smutsigt och fult, menade Carl-Michael Edenborg.

– En sexskildring som jag blir upphetsad av är sällan bra litteratur, medan bra litteratur kan vara upphetsande på ett annat sätt, fortsatte Edenborg.

– Jag tror inte alls att det är bra med transparens, att berätta allt. I fantasin bor empatin, sa Lotta Lundberg.

Lotta Lundberg berättade också att den enda gången hon blev arg under arbetet med boken var när förläggaren tyckte hon skulle ta ställning i bokens skuldfråga.

– I litteraturen ska man inte behöva ta ställning, det är inte en MBL-förhandling, enligt Lotta Lundberg.

Carl-Michael Edenborg hakade på resonemanget och formulerade något av litteraturens kärna:

– Litteratur är att pröva att uppleva världen och livet genom andra ögon, där läsaren får vara ett annat subjekt. Tänk att få se världen genom Händel – genom en gammal, sur, arg och kåt gubbes ögon!

Jag har faktiskt inte läst varken Ön eller Mitt grymma öde. Helt klart efter detta seminarium är att det är ett måste!

Från vänster: Moderator Sonja Schwartzenberger, Lotta Lundberg och Carl-Michael Edenborg.

Bokmässan: Bästa mässerbjudandet nånsin!

Denna bokmässas bästa erbjudande måste ha varit tidskriften 10-tals.
Jag tecknade en prenumeration och fick senaste numret, en kasse och två (!!) skönlitterära böcker: Hindenburg av Susanna Lundin och Sken av Magnus Dahlström.

Inga dåliga böcker!
Vill ha-böcker helt enkelt!
Och tidskriften är ju en av de som jag verkligen gillar.
Win helt enkelt!

Snygga kassen full med böcker på väg hem.

Bokmässan: Drömmen om en bro – boken som redan sålt slut

Här är boken som redan sålt slut på mässan.
Drömmen om en bro av Maylis de Kerangal.

Inte ett enda exemplar finns kvar till salu i Sekwas monter!

Det verkar som om det är en bra bok, alltså. Så här står det på baksidestexten: ”En roman där människor, maskiner och miljö möts i drömmen om en bro.”

Bokmässan: Tvåsamhet ur nordiska ögon med Kirsten Hammann och Trude Marstein

Eftersom jag läst både Se på mig och Ingenting att ångra var det riktigt roligt att höra Kirsten Hammann och Trude Marstein prata om likheter och olikheter i sina böcker. Jag gillar båda böckerna mycket, fast på olika sätt.

Först tänkte jag att böckerna inte har så mycket gemensamt. Marsteins bok är ju betydligt allvarligare och språkligt intressantare, medan Hammanns är absurd och komiskt pricksäker. Men när jag började efter så finns det faktiskt många gemensamma beröringspunkter: lycka och olycka, tvåsamheten, en lek med manliga och kvinnliga klichéer, moral.
Det finns också många sexscener i båda böckerna, något som den något äldre kvinnliga moderatorn var mycket fascinerad av och gärna återkom till frågor om.

Trude Marstein tyckte inte alls att skriva om sex var svårt.
”Sex är att skriva om människor som gör saker, det är bara att beskriva det. Det är inte något konstigare än att beskriva någon som dricker kaffe, hur den håller koppen, lyfter den till munnen och så vidare.”

Kirsten Hamman tyckte inte heller det var svårt.
”Jag måste ju kliva in i huvudet på mina karaktärer. Hur skulle de göra, vad skulle de tänka på när de masturberade. Jag måste använda min fantasi och hitta på , precis som när jag skriver om allt annat. Det handlar ju inte om mig.”

Sen pratade båda om läsande, där Kirsten Hammann sa något riktigt intressant:
”Vi hör många korta versioner av mänskliga dramer; ”han var otrogen”, ”hon är en skit”. Men vi hör oftast bara ena versionen av berättelsen. Att läsa böcker är att få ta del av detta drama i lång tid, steg för steg och få olika perspektiv på det som händer.”

Trude Marstein har precis släppt en ny bok i Norge som heter Jämte mig, som handlar om en man sim är otrogen.
”Att jag skriver om otrohet igen begriper jag inte, men är intresserad av mänskliga relationer.”

Kirsten Hammann skriver på en ny roman där huvudpersonen ska resa till Buthan. Så nu måste Kirsten Hammann också resa dit.
”Jag reser genom min huvudperson, ser genom hennes ögon. Egentligen gillar jag inte att resa, men det gör inte min huvudperson heller.”

Trude Marstein och Kirsten Hammann.

Här är Sveriges bästa bibliotekarie Nina Frid!

Här är Sveriges bästa bibliotekarie 2012 enligt Svenska Akademien:

Här är prismotiveringen:

Bokmässan: Filmaffischen av Liv Strömquist är avtäckt!

Här är den!
Göteborgs Filmfestivals affisch tecknad av Liv Strömquist.
Inspirerad av Bechdeltestet och punkbandet Bikini Kills låt Rebel Girl.

SÅ SNYGG! Heja Liv!

Bokmässan – Montaigne – tidlös tänkare i nyöversättning.

Om jag vil läsa Montaignes essäer efter att ha lyssnat på översättaren Jan Stolpe bli intervjuad av Ingrid Elam? Absolut!

Egentligen har jag ingen relation till Montaigne. Jag följde bara med bokbloggaren Jessica. Hon är galen i Montaigne.

Det handlade lika mycket om själva översättandet som Montaigne. Jan Stolpe har nämligen översatt Montaigne förut. Men nu ville han göra en ny översättning. Inte bara en reviderad översättning, som ”ju bara är småändringar”.

Ändå är det mest de små orden som ändrats – adverb, prepositioner. De sätter tonen. Det är med småorden som en översättare kan manipulera en text. Substantiven är ju de samma.

Jan Stolpe menar att det finns en fara för översättare: man tar i för mycket för vill göra ”reklam” för sin text, övertyga läsaren att det är en bra text.

Spelar stor roll att ha läst mycket om Montaigne för den nya översättningen.

Vad handlar Montaignes essäer om
då? Jan Stolpe och Ingrid Elam
disuterade detta och kom fram till att det handlade om prövningar, han testar sig själv och sina erfarenheter mot andra, klassiska tänkare och poeter. Det är en slags navigation – hur man ska leva, det är det han är ute efter. Han konstaterar ”jag är sån, jag är si och så”, undrar inte över varför, inte oroad över sitt underjag. Han är inte intresserad av motsättningar, utan intresserad av att förstå. Montaigne vrider och vänder på saker, vill förstå de som inte tycker samma som honom.
Att se sakligt på psyket hänger ihop med tiden. Före romantiken, före Freud. Själen finns inte riktigt, vilket var ett översättningsproblem. Skulle Jan Stolpe använda Förståndet? Förnuftet? Jaget?

Jan Stolpe tycker att det som är bra med Essäerna är att man lär känna en människa genom texten – Montaigne.

Och därför finns det något tidlöst med Montaignes essäer. Pussy Riot citerar till exempel Montaigne i sitt försvarstal, som just getts ut som bok.

Jan Stolpe avslutade med att att säga det som alla översättare tycker: ”Så fort man släppt iväg en text så tänker man: NU skulle jag kunna göra en bra översättning!”

Min tygkasse från Astrid Lindgrens Näs på bild i dagens tidning

På bokmässan vimlar det av tygkassar. Oftast med nyinköpta böcker i.

Det tyckte Borås Tidning var värt att uppmärksamma.

Så här såg det ut i Tidningen i morse.

Och ja, jag gömmer mig bakom Pippi-kassen.

Fast helst skulle jag själv vilja ha kassen med Tranströmercitatet. Måste leta efter den montern där den fanns.