Men några bokmässemåsten hann jag faktiskt ändå med!

En sådan ovanlig, ovan och koncentrerad bokmässa det har varit i år. Bara en dag: lördagen. Och då tillsammans med familjen: make, barn och föräldrar.

Inget fredagsvimmel bland Ranelidar och Gyllandrar och Fridar och Fantar i baren på Park.
Inget gratisvintorsdagsmingel i förlagsmontrar i fnissiga vänners lag.
Inget kryssande i sprinterfart mellan montrar för att hinna till nästa seminarium om det viktiga med litteratur och läsning.

Det har naturligtvis att göra med att jag för första gången gästat bokmässan i egenskap av författare och pratat om min bok Vi var alltid beredda. Inte som monterintervjuare för Bokcirklar.se, inte som seminariedeltagare för att prata om bibliotek och skönlitteratur, inte som bokbloggare för Borås Tidning med press-kortet i högsta hugg.

Och ska man prata om sin egen bok, då finns det inte mycket utrymme kvar i huvudet att ta in några andra intryck, hur mycket jag än älskar litteraturen.

Ja, min sjunde bokmässa blev mycket annorlunda än de tidigare. Det blev en mysig och fin bokmässa i dödens och sorgens närhet som deltagare i ett stort TV-direktsänt seminarium. På seminariet pratade vi om överhuvudtaget går att vara förberedd på döden – jag, Lars H Gustafsson, Owe Wikström med Anna Lindman som moderator. Ett bra samtal som nu också finns att se på URPlay.

Men några bokmässemåsten hann jag faktiskt ändå med.

Som ett besök i Vertigos monter för att pussa på Carl-Michael Edenborg och få nåt trevligt att läsa. Denna gång Martin Tistedts Vår. (Och barnen… ja, de såg förundrat på förläggaren som krängde böcker med bar överkropp.)

Som att köa länge för att gå på toa. (Denna gång på McDonalds på Scandinavium.)

Som att spana in författare som jag inte vågar gå fram till och säga att de skriver bra böcker. (Anna-Karin Palm, Anne Swärd, Amanda Svensson.)

Som att träffa nya och gamla vänner – Cilla Jackert, Lennart Hagerfors, Malin C, Görrel, Micke, Hans-Olov, Gunilla, Simona. (Som jag faktiskt hann vinka till eller prata med, trots mina få timmar på mässan.)

Som att få böcker signerade. (Två i år: Martin Tistedt och Tom Rachman.)

Hur nästa bokmässan kommer att bli? Ingen aning! Jag hinner i alla fall inte skriva en bok till, det är ett som är säkert.

Årets bokmässeköp – en liten, men fin hög

Jag är aldrig på bokmässan på söndagar. Tre dagar räcker länge och väl. Och oftast lyssnar jag bara på föredrag för att kunna skriva för Borås Tidning eller träffar kollegor, bekanta och vänner under de dagar jag är där.

Men igår köpte jag faktiskt några böcker!

Min plan är alltid att ha torsdagen och fredagen som span-dag, lördagen köp-dag (och söndagen som vilodag). Det blev så i år också. Och oftast köper jag bara fackböcker, eftersom jag får det mesta av den skönlitteraturen jag vill läsa som recensent och kritiker.

I år missade jag dock att köpa den illustrerade utgåvan av Expeditionen. Min kärlekshistoria, eftersom kön var gör lång och priset ungefär samma som i butik. Jag missade också att köpa Pontus Waslings bok om minnet, eftersom jag helt glömde bort den i mässvimlet.

Jag är trots det nöjd med mina köp. Att jag dessutom fick signaturer av både Beata Arnborg och Per Åhlin gör inte saken sämre.

Bokmässan 2013: Sara Danius, Anders Bodegård och litteraturnörderi på hög nivå!

Här kommer ett erkännande: Jag har inte läst hela Madame Bovary. Romanernas roman.

Men när Sara Danius beskriver prosan så här, så vill jag genast läsa nyöversättningen av Anders Bodegård:

”Prosan har filmiska kvaliteter innan filmen ens var uppfunnen – man ser allt framför sig. Tingen sätts i rörelse och detaljerna sätts i arbete som subjekt i satserna.”

Det är litteraturnörderi på hög nivå och jag älskar det! Och det kommer göra min läsning mycket roligare.

Nu finns alltså en nyöversättning, där översättaren Anders Bodegård varit extremt trogen Flauberts originaltext.

Anders Bodegård berättade att han till och med räknat satser för att komma originalet så nära som möjligt. De två senaste översättningar som gjorts var den ena längre och den andra kortare än Flauberts originaltext.

Sara Danius tar som exempel tidigare översättning av satsen ”Emma tittar på sjalen” där Flaubert egentligen skriver ”Emmas ögon vandrar över sjalen”.

Visst menar Flaubert att Emma tittar på sjalen. Men det är ju inte så han skriver!! Utan i originalet ges tingen rörelse och detaljerna sätts i arbete som subjekt!

Som sagt. Litteraturnörderi på hög nivå. Only på Bokmässan. I love it!

Karolina Ramqvist på Bokmässan 2013: ”Kultursidorna känns inte längre nödvändiga”

– Kultursidorna känns inte längre nödvändiga!

Det sa författaren Karolina Ramqvist på ett samtal om kulturjournalistikens varande eller icke varande där författaren Andres Lokko också deltog.

Karolina Ramqvist slutade skriva kulturjournalistik när hon ville ägna sig åt romanskrivande istället. Hon menar att kulturjournalistiken har förändrats under de år hon var verksam.

– Nu är det åsiktsmaskineri och tvärsäkerhet hos journalisterna.

Karolina Ramqvist efterlyser istället ett prövande och mer öppet förhållningssätt, där hon vill bli överraskad när hon läser. Hon menar också att kultursidorna blivit inåtblickande istället för utåtblickande – de tittar på det som händer och delas i sociala medier, snarare än att öppna ut mot vad som händer i andra länder eller vad som skrivs i andra kulturtidskrifter. Och tillsammans med åsiktsmasineriet och tvärsäkerheten känns kultursidorna därför inte längre nödvändiga.

Jag kan till viss del hålla med om det Karolina Ramqvist uttrycker. Varje gång jag själv ska blogga eller skriva en recension funderar jag på vad jag ska ”tycka den här gången”.
Kanske handlar det om att journalistiken blivit snuttifierad i det digitala delningslandskapet där en häftig rubrik med en kontroversiell eller tvärsäker åsikt har större chans att delas vidare?

Det öppna och sökande förhållningssättet kräver tid och eftertanke.
Det kräver också längre texter! Något kultursidorna kanske inte har möjlighet med i samma utsträckning som förr.

Jag hoppas då på bloggandet som i alla fall ett av svaren! På bloggen finns just de möjligheter att sväva ut, fundera högt, öppna sinnet!
Och att starta samtal!

 

Bokmässan 2013: Lästips som väcker läslust

Hur ska man få unga att börja läsa? Helena Bross och Magnus Ljunggren tipsade (och kommer att tipsa om också imorgon) i Bonnier Carlsens monter om hur man ska väcka läslust hos unga. Bra tips, som är användbara både i skolan och hemma.

Läsning kräver ro!
Vuxna måste hjälpa till att skapa bra och rofyllda platser för läsningen.

Skapa lässtunder!
Läsning ska inte vara nåt som man gör när man har tid över.

Hitta lässtilen!
Man kan antingen vara periodare, eller läsa många böcker samtidigt, eller lyssna på ljudböcker.

Hitta de rätta böckerna!
Låt barnen välja själva. Kom inte med pekpinnar, låt dem läsa ordböcker eller böcker om Beatles eller dinosaurier.

Ställ krav!
Inte bara lust, krav också! Avsätt tid i skolan och hemma för läsning. Tex 30 min om dagen. Vad som helst, bara läs. Som med allt annat, så måste man träna mycket för att bli bra.

Gå till biblioteket!
Ska man lära sig simma går man till simhallen. Lära läsa – biblioteket.

Se filmen, läs boken – eller tvärtom!
Prata om skillnaden! Vad kan berättas med bild eller ord? Startar samtal om litteratur och upplevelser av berättelser.

Visst är det bra tips? Just såna här små föredrag är det mest fantastiska med bokmässsan tycker jag – att bara råka gå förbi något som visar sig vara underbart!

Har redan hittat Bokmässans finaste mugg!

Jag har redan hittat årets måste-ha-mugg på Bokmässan i Tidningen Skrivas monter.

Funderar på att rensa lagret!

Nedräkning till årets bokmässa pågår

Nu börjar det kännas i kroppen:

Pirret.
Peppet.
Nervositeten.
Koncentrationen.

Bokmässan startar om bara lite drygt ett dygn!

Vis av tidigare erfarenhet vet jag att detta är bra att ha: bekväma skor, skavsårsplåster, bra deo, tygkasse för bokköp, inga tjocka tröjor eller koftor (eftersom det alltid är supervarmt inne på mässan) och en liten vattenflaska att fylla på i handfatet på toaletten (eftersom det alltid är supervarmt inne på mässan).

Årets bokmässa är min sjätte som litteraturarbetare. Min första var 2008, då jag intervjuade författare på löpande band i Bokcirklar.se:s monter.

Jag är som vanligt ute i sista stund – har knappt sett igenom monterprogrammet, knappt ögnat igenom seminarierubrikerna. Det brukar jag göra samma dag. Och: det känns som om det får allt mindre betydelse ju fler år jag är på mässan.

Nej, mässan handlar numera minst lika mycket om möten och samtal! Träffa gamla bekanta, få nya bekanta. Mingla, festa, drälla omkring på Park.

I år ska jag också vara med på Sveriges Radios scen på fredagen! (Mer om det snart..)

Eventuellt bekväma skor:

Dagens radiolyssning: Kulturradion – om författare vars böcker blir film

Idag har jag lyssnat på radio. Jag gör det ibland när jag åker min pendlingsbuss. Ibland är det nämligen såna där dagar när man hellre vill lyssna på radion än att läsa bok, och en sådan dag var det idag.

Idag lyssnade jag på ett samtal som Kulturradion spelade in på Bokmässan.
Det handlade om böcker som blir film. Lite sent att upptäcka det programmet nu, kanske. Men, men.

Jag lyssnade mycket fascinerat på författarna PC Jersild, Karolina Ramqvist, Sigrid Combüchen, Monika Fagerholm och filmkritikern/manusförfattaren Kerstin Gezelius berätta om deras olika erfarenheter av romanskrivande, filmmanusskrivande och vad som skiljer romaner och film åt.
Ska filmen försöka efterlikna boken så mycket som möjligt?
Eller är det omöjligt eftersom en författare och en regissör är två olika personer med två helt olika känslor inför berättelsen?
Bland annat berättade Karolina Ramqvist lite om arbetet med att göra Flickvännen till film. PC Jersild berättade om meningsskiljaktigheterna med Kay Pollack angående Barnens ö. Och Monika Fagerholm berättade om manusarbetet med Underbara kvinnor vid vatten.

Jag har inte hittat programmet på Sveriges Radios hemsida, bara en liten text om att programmet spelats in, men det går att lyssna på  eller ladda ner från SR-appen under programmet ”Kulturradion”.

Vissa bokpaket blir man gladare för än andra!

Det kom ett vadderat kuvert med posten!

Vissa paket blir man faktiskt gladare för än andra. Överraskningseffekten kan ha ett finger med i spelet. Eller.. kanske snarare att någon bemödat sig med att ta fram två böcker, hitta ett vadderat kuvert, hitta frimärken, sätta på frimärkena på det vadderade kuvertet, signera böckerna, skriva ut en artikel, lägga de signerade böckerna tillsammans med den utskrivna artikeln i kuverten, hitta tejpen, tejpa igen det vadderade kuvertet, leta upp min adress, skriva den på kuvertet och hitta en postlåda att posta kuvertet i.

Vilket som helst av dessa ovannämnda arbetsmoment ligger det en ansträngning bakom. En tanke. En handling.

Jag är mycket glad och överraskad över innehållet i detta vadderade kuvert.

Vi sågs ju på Bokmässan, jag och Christer Hermansson. I vimlet på Park närmare bestämt. Vi hade ett mycket trevligt samtal om ditten och datten och kanske lite litteratur också. Bästa Nina Frid var med som sammanlänkning. (De är ju båda bästa bibliotekarier ju!)

För det är ju inte så att jag går fram till okända män på Park och ber dem skicka böcker till mig. Så är det verkligen inte.

Men det är nog därför jag blir så glad över överraskande vadderade kuvert.

Bokmässan 2012: Här är allt jag missade!

Jag missade att köpa det lilla häftet med Pussy Riots försvarstal.

Jag missade monterprogrammet hos Genusflödet. Jag menar: Nina Björk! Och Nina Lekander om Rut Hillarp! Och Hanne Örstavik! Och mycket mer!

Jag missade minglet hos Brombergs förlag.

Jag missade minglet hos Hoi.

Jag missade att köpa signerade ex av Lotta Lundbergs Ön och Carl-Michael Edenborgs Mitt grymma öde.

Jag missade att köpa ett av Liv Strömquist signerat ex av Göteborg Filmfestivalaffisch.

Jag glömde blogga om Mattias Boströms kommande bok om Sherlock Holmes.

Jag missade att köpa något från Vertigo. Det brukar jag alltid göra.

Rosenlarvs monter missade jag helt – var var den nånstans?

Jag missade finalen i Forskar Grand Prix.

Jag vågade inte hälsa på Jonas Thente.

Jag glömde ta bilder på minglet hos Svenska Akademien. Jag menar: vem kommer att tro att jag verkligen var där? (Förutom Nina Frid, som jag gick dit med.)

Inte heller i år sjöng jag Anthem i baren på Park. Till mångas glädje får jag förmoda.

Men en sak har jag lärt mig vid det här laget: Det finns så mycket mycket saker att missa på Bokmässan. Men det kommer alltid fler saker man kan missa.

Nästa år.

Hur kunde jag missa? Ett signerat ex!!