Category Archives: Årets bästa böcker 2012

Författarsignerade böcker – I love it!

Nu har jag fått mitt ex av In som ett lamm, ut som en tigrinna signerat av Vanja Hermele.

Det fick jag efter vårt 8 mars-samtal på Akademin Valand alldeles nyss. Det blev ett bra samtal, mysigt och intimt i glashuset på Valands gård, med en intresserad och frågvis publik.

Vi pratade om kvalitetsbegreppet i konsten, om vad som skiljer skönlitterärt mot vetenskapligt skrivande, om det manliga geniet och hur konsten verkar vara efter sin samtid vad gäller jämställdhetsfrågor snarare än att bryta och gå i bräschen.

Det är också intressant hur jag i omläsningen inför dagens samtal ser helt nya saker i In som ett lamm, ut som en tigrinna och säkert kommer se ännu fler, nu när jag samtalat om boken.

Slutet på boken är bara början!

20130308-124318.jpg

Lämna en kommentar

Filed under Årets bästa böcker 2012, Debutanter, Läsande, Svenska författare, Vetenskapligt

De nominerade till Borås Tidnings Debutantpris har anlänt till Borås (medan jag övar på prismotiveringar)!

Medan fyra de nominerade till Borås Tidnings Debutantpris har anlänt till Borås, så sitter jag och övar på prismotiveringarna till vinnarna i Lilla Debutantpriset:

”Tredje pris i Lilla Debutantpriset går till ________ för en ________ som får läsaren att ________. ”  Något sånt kanske det kommer att låta ikväll ungefär klockan 18.40 på Kulturhuset i Borås.

Jag tänker att jag ska kunna motiveringarna utantill. Men det kommer nog inte bli så. Bäst att ha fusklappar. (Eller Cue Cards som det heter i TV-branschen.)

Jag vet ju vem som vinner Lilla Debutantpriset, eftersom jag är en av jurymedlemmarna.
Vem som vinner ”stora” debutantpriset kan jag inte ens gissa. Jag har ju min favorit, eftersom jag utnämnde Hindenburg till årets bästa bok 2012, långt innan Susanna Lundin avslöjats som nominerad.

Men om juryn tycker samma som jag?
Det får vi se ikväll.

bt.se finns intervjuer med alla nominerade: Susanna Lundin, Sami Said, Katarina Fägerskiöld, Lyra Ekström Lindbäck och Elisabeth Berchtold.

Det är gratis att gå på Debutantprisgalan! Det börjar 18.30 på Kulturhuset i Borås, så KOM!
Och den som inte kan komma till Borås kan följa galan via webb-tv på bt.se!

 

Lämna en kommentar

Filed under Årets bästa böcker 2012, Debutanter, Länktips, Svenska författare

Årets bästa böcker 2012 – hela listan (plus de som hamnade precis utanför)

Vilket bokår det varit!

Och det har varit svårt att välja ut de tio bästa böckerna. Många fantastiska böcker och läsupplevelser har hamnat utanför listan och därför tänker jag låta dem få vara med ändå i ett slags utökad årsbästalista för 2012.

Så varsågod!
Här är årets bästa böcker 2012 – hela listan, plus de som hamnade precis utanför:

1. Hindenburg av Susanna Lundin
2. Kupé nr. 6 av Rosa Liksom
3. Enstörig av Nina Bourauoi
4. Det känns konstigt att vakna i sin egen säng av Sophie Adolfsson
5. In som ett lamm, ut som en tigrinna av Vanja Hermele
6. Väldigt sällan fin av Sami Said
7. Bubblor av Claire Castillon
8. Havsmannen av Carl-Johan Vallgren
9. Sken av Magnus Dahlström
10. Ingenting att ångra av Trude Marstein

Och så alla som hamnade utanför. Alla får nummer 11, för det är omöjligt att lista. Några har jag skrivit om, några inte. Men jag inser att jag borde skriva några rader om alla böcker, eftersom de är så fina läsupplevelser.

11. Stål av Silvia Avallone
11. Wunderkind av Nikolai Grozni
11. Agaat av Marlen van Niekerk
11. Känslan av ett slut av Julian Barnes
11. Dagar i tystnadens historia av Merethe Lindström
11. Detta borde skrivas i presens av Helle Helle
11. Varför vara lycklig när du kan vara normal av Jeanette Winterson
11. Ön av Lotta Lundberg
11. Alltings början av Karolina Ramqvist
11. Åsen av Katarina Fägerskiöld
11. Huliganerna kommer på besök av Jennifer Egan

6 kommentarer

Filed under Årets bästa böcker 2012

Årets bästa böcker 2012: 1. Hindenburg av Susanna Lundin

Hindenburg av Susanna Lundin är en magisk och melankolisk berättelse om Bertil och Prickly Pear som bor i ett övergivet torp, men som kanske kommer någon annanstans ifrån. Bertils öga hänger från en tråd. Prickly Pear gör som Bertil säger.

Båda försöker de ordna tillvaron efter bästa förmåga. Men förmågan räcker inte så långt. Ändå söker Bertil och Prickly Pear ständigt efter ny kunskap, fast på lite olika sätt. De ordnar och kategoriserar. Försöker hitta sin berättelse och sitt ursprung.

Hindenburg är en fabel för vilsna vuxna, en trösterik saga. Lite som Tove Janssons Sent i november, där den öde Mumindalen både skrämmer och ger nya perspektiv till rädda varelser. Hindenburg är en roman som tar fram det mänskliga genom att skildra sökandet efter mening. Det är utmanande, men vackert.

20121215-103005.jpg

2 kommentarer

Filed under Årets bästa böcker 2012, Debutanter, Svenska författare

Årets bästa böcker 2012: 2. Kupé nr. 6 av Rosa Liksom

Aldrig har jag lika starkt känt att jag har rest i tid och rum med hjälp av litteratur som när jag läser Rosa Liksoms Kupé nr. 6. Det är en storslagen vacker läsarkänsla, trots att det är hotande, smutsigt och vintermörkt. Jag fascineras över den känslan! Det är det här som är litteratur! Att helt försvinna in i en text, i dess rytm, i dess ord när man läser. Att inte vilja befinna sig någon annan stans än mitt i berättelsen. Att lita blint på att texten bär läsaren till slutet. Att veta att det kommer att ta lång tid innan man ens kan hålla i, än mindre öppna, en annan bok.

Rosa Liksom frustar fram berättelsen om flickan från väst och mannen från öst som tvingas dela kupé under den långa resan på den Transsibiriska järnvägen mellan Moskva och Ulan Bator. Det är något slags 1980-tal. Sovjetunionen finns fortfarande. Båda är på väg. Mannen för att få arbeta på ett bygge. Flickan för att få se en hällristning.

Det är ett slags naturromantik där himlen och ljuset är klart, men där markens fula människor gjort snön smutsig och fyllt stränderna med rostigt skräp och hushållsavfall.
Jag fascineras över språket! Språket är ibland lika rytmiskt dunkande som tåget mot rälsen, ibland lika realistiskt magert som den sibiriska tundran, ibland lika starkt som den alltid närvarande vodkan. Vissa meningar vill jag aldrig ska ta slut.

Kupé nr 6.är ett tidsdokument från en svunnen tid. Det handlar både om att berätta sitt liv, att försjunka i minnen, det var så här det blev, men också om att se världen och längta framåt, vilja ut. Det är en underbar läsning, det är underbar litteratur. Det är en av årets absolut bästa böcker!

20121214-122536.jpg

5 kommentarer

Filed under Årets bästa böcker 2012

Årets bästa böcker 2012: 3. Enstörig av Nina Bouraoui

Det finns litteratur och så finns det litteratur. Och så finns Nina Bouraoui. Det är något annat. Något mer. Något större.

Jag vet inte varför jag gillar Nina Bouraoui så mycket. Men det är något med hennes sätt att berätta som fångar mig. Att det inte är händelsedrivet, utan tankedrivet, kanske? Det är det där med att hon ”fångar existensen”, sätter ord på vad det är att vara människa, det som sker inuti, som inte går att delas upp i scen efter scen.

Annars är det ju så med många romaner nu för tiden. Scen läggs på scen där människor springer omkring och gör saker i dramaturgiskt skickliga berättelser som lika gärna skulle kunna vara filmmanus. Så är det inte alls i Nina Bouraouis romaner. Inte alls. Där är frågorna lika viktiga som svaren. Sökandet lika viktigt som berättandet. Och ibland vindlar det iväg åt håll som inte går att förutsäga.

Enstörig handlar om ett tillblivande. En flicka som håller på att bli vuxen, och som söker efter svar i det som finns omkring henne och där försvinnandet av vännen Sami blir en förlust både av vänskapen, men också barndomen.

Språket är egentligen inte fantastiskt, ibland kan det till och med kännas orytmiskt, eller ofärdigt. Det är tankarna som är fantastiska. Och Nina Bouraoui uttrycker sig alltid på ett sätt som får mig att vilja brodera vissa enskilda meningar och sätta upp som bonader på väggen.

20121213-115212.jpg

Lämna en kommentar

Filed under Årets bästa böcker 2012

Årets bästa böcker 2012: 4. Det känns konstigt att vakna i sin egen säng av Sophie Adolfsson

Det känns konstigt att vakna i sin egen säng är en av de starkaste berättelser jag läst i år, både till innehåll och röst. Den kvinnliga huvudpersonen är ständigt kåt, knullar hela tiden med kända eller okända som hon går med hem från krogen; är ständigt antingen full eller bakfull på sprit eller knark. Hon rör sig mellan nattklubbarna Spy Bar, Riche och arbetsplatsen Dramaten, där hon arbetar som publikvärd. Spyor, slemklumpar, snor, mens och könssafter stänker på väggarna eller rinner nerför benen, sida upp och sida ner.

Visst innehåller Det känns konstigt att vakna i sin egen säng mycket sex. Men det är inte en erotisk sexighet, det är inga vackra samlagsbeskrivningar i rosarött skimmer. Det är snarare en kroppslig, smutsig, tvingande sexualitet, en sexualitet som inte går att stoppa, som genomsyrar varandet, som är den där rastlösheten i kroppen, den där längtan efter orgasmen som stillar, den där längtan efter sex som bekräftelse, som är så stark att man hellre sviker än vän, än att gå ensam hem.

Men Det känns konstigt att vakna i sin egen säng är också en träffsäker beskrivning av Dramaten, en bitsk och humorös skildring av en värld som skapat sina egna regler för hur man beter sig mot varandra, där skådespelarstjärnorna har later och där besökarna tar sig friheter. Det är underbart roligt att läsa.

Det finns något uppriktigt som jag tycker om i Det känns konstigt att vakna i sin egen säng. Jag tycker om att det är en samtidsberättelse utan hämningar, en samtidsberättelse som inte viker undan, med ett språk som flödar. Visst gör det ont ibland, men jag tycker att det är befriande att läsa om en kvinna som är kåt, som har ett driv och en törst som måste släckas oavsett om det handlar om sprit, knark eller sex och trots att hon ibland får ångest av sin hunger. Jag gillar till och med det något översymboliska slutet.

20121212-090405.jpg

2 kommentarer

Filed under Årets bästa böcker 2012, Debutanter, Svenska författare

Årets bästa böcker 2012: 5. In som ett lamm, ut som en tigrinna av Vanja Hermele

De två minnesbilderna som på första sidan öppnar Vanja Hermeles In som ett lamm, ut som en tigrinna är så talande att jag som kvinna får ont i magen. Det är strukturerna, nedbrutna till scener; pojken som egentligen är en flicka; doktorn – som när förkylningsundersökningen av barnet är över – måste dra ner trosorna och känna.

Vanja Hermele är genusforskare och har under många år undersökt jämställdheten i bland annat teatervärlden och konstvärlden. Hon har också varit chefredaktör för den feministiska tidskriften Bang. Hennes skönlitterära debut In som ett lamm, ut som en tigrinna består till en del av minnesbilder från en flickas uppväxt och till en del av scener med intervjuer där någon hög chef inom konst eller teater svarar på frågor om kön, genus och jämställdhet.

Intervjuerna och minnesbilderna ger tillsammans texten en närmast dokumentär prägel. Människorna och institutionerna som medverkar i boken är också anonymiserade och kallas till exempel [teatergrupp] eller [manlig teaterregissör]. Anonymiseringen och fiktionaliseringen är naturligtvis det enda sättet att ta sig an det här materialet så att strukturerna synliggörs snarare än någon enskildhet och jag älskar den lätta, exakta och filmiska prosa som Vanja Hermele använder sig av.

Ju mer jag tänker på In som ett lamm, ut som en tigrinna, ju mer framstår den som en av årets viktigaste och böcker. Mycket tack vare att innehållet gestaltats genom ett perfekt matchat språk.

20121211-152442.jpg

Lämna en kommentar

Filed under Årets bästa böcker 2012, Debutanter, Svenska författare

Årets bästa böcker 2012: 6. Väldigt sällan fin av Sami Said

Väldigt sällan fin är en berättelse om tillhörighet och om ursprung, berättat inte med sentimentalitet, utan snarare med en vetenskaplig nyfikenhet. Nyblivna studenten Noha flyttar till Linköping för att plugga och måste därför bo i studentkorridor. Men eftersom han har sitt ursprung i Eritrea, så är han uppfostrad med en skepsis till allt som är sekulärt och svenskt.

Noha har därför nogranna strategier för att undvika att vara tillsammans med och prata med andra människor. Som att laga sin mat på natten, när korridorsköket är tomt. Det hindrar dock inte till exempel Anna från att vilja vara hans flickvän, eller kursaren Fredrik från att vilja konvertera till islam och vara hans vän. Det är dråpligt roligt ibland. Oändligt sorgligt ibland.

Vid första anblick handlar Väldigt sällan fin om kulturkrockar och fördomar. Men trots de många strategierna Noha har för att få vara ifred, så finns det en sorg i Nohas ensamhet: sorgen över att inte passa in någonstans. Egentligen har det inte alls med etnisk tillhörighet att göra, utan mer om en individ som inte förstår hur resten av världen fungerar, som inte tror sig behöva något av andra människor och som verkar se allt som händer omkring honom med barnets förvåning. Men långsamt så tränger sig omvärlden på.

Vissa författare har språket i sin hand. Sami Said är en av dem. Inte så att prosan är vindlande, poetisk och blommig, utan språket gestaltar berättelsen precis som den är. Sami Saids språk är så exakt, så ledigt, så torrt, att jag kliver in i boken utan motstånd och stannar där, i den verklighet som Sami Said bygger upp. Makalöst skickligt av en debutant.

20121210-094142.jpg

2 kommentarer

Filed under Årets bästa böcker 2012, Debutanter, Recensioner, Svenska författare

Årets bästa böcker 2012: 7. Bubblor av Claire Castillon

Fransyskan Claire Castillon gör mig sällan besviken. Inte heller med novellsamlingen Bubblor, som kom i år. Det är 38 små berättelser, små monologer där 38 olika människor ges var sin röst.

I Bubblor inte bara skruvar, utan vrider Castillon helt ur led människans förmåga till egenheter. Det finns inget som skulle klassas som “normalt beteende” bland de människor som Castillon ger röst åt i Bubblor. Ibland är det situationer som uppstår, ibland är det egenskaper. Alla lever i sin egen lilla värld, oförmögna att ta till sig andra människors tankar, känslor och perspektiv. Det är intelligent. Det är cyniskt. Det är roligt, burdust, vrickat. Det är så där människor egentligen skulle vara, om all social polityr försvann. Egoistiskt. Det ena sjukare än det andra.

Jag gillar hur Castillon leker med mig som läsare, hur hon vrider till perspektiven, hur det kan komma en kommentar eller mening som kullkastar allt det jag läst och förstått tidigare. Jag gillar hur jag fnissar generat, mitt sociala jag tänker “så där kan man väl inte bara göra!” Kanske är det ibland för stilistiskt säkert, kanske ibland lite upprepande, kanske fullföljer Castillon inte ibland en god idé ända till slut, men jag hinner aldrig ha tråkigt. Och det är skarpt, så skarpt!

20121209-090256.jpg

Lämna en kommentar

Filed under Årets bästa böcker 2012, Recensioner