Recension: Ormen i Essex av Sarah Perry

Recensionen publicerad bland annat i Borås Tidning 2 mars.

”Ormen i Essex” är en charmig historia från sekelskiftets England som får Annika Koldenius att längta efter gurksmörgåsar.

Det är något visst med sekelskiftet 1800/1900. Det är en tacksam tid att förlägga romantiska idéromaner, där gamla idéer möter den nya tiden. I Sarah Perrys roman ”Ormen i Essex”, är året 1893 och läsaren får följa den unga intellektuella änkan Cora Seaborne från London. Hon är intresserad av paleontologi och därför far hon med sin väninna, den politiskt aktiva Martha, och sonen Francis till Essex för att leta efter fynd. Här träffar hon prästen William Ransome med familj och får höra talas om ett mystiskt odjur som skapat oro hos invånarna. I London finns vänner kvar, bland annat en kirurg som är hopplöst kär i Cora.

”Ormen i Essex” är en charmig roman där Sarah Perry genom sina många karaktärer gestaltar flera av den här tidens motpoler: vetenskap möter religion, storstadens framväxt ställs mot landsbygdens vidskeplighet. Ibland blir det kanske lite för mycket, när både oprövade kirurgiska ingrepp och stadsplaneringsfrågor ska samsas på samma sidor som romantik och religiösa spörsmål. Men det myllrar av både liv och människor, och läsaren har aldrig tråkigt. Jag kommer faktiskt att tänka på Carina Burmans roliga romaner om Euthanasia Bondesson, för Sarah Perry har en stil som påminner lite om pastischens. Verkligen mycket charmigt till en stor kopp te med några gurksmörgåsar.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s