Monthly Archives: mars 2017

Recension: Blybröllop av Sara Paborn

Recensionen också publicerad i bla Kristianstadsbladet och Blekinge Läns Tidning

Blybröllop är en himla rolig och underhållande roman. Annika Koldenius skrattar högt till en helt rimlig berättelse om en fru som försöker förgifta sin make.

Irene är gift med Horst. De bor i ett stort, fint hus och barnen är utflugna sen länge. Men Horst har aldrig varit en särskilt bra make och Irene har liksom aldrig protesterat – vad ska man göra när man väl gift sig och livet bara rullar på? Men en dag hittar Irene ett blyband i en gammal kista och en finurlig plan tar form i hennes huvud: hon ska förgifta sin make! Ingen mer Horst!

”Blybröllop” är Sara Paborns fjärde roman. Och den är väldigt, väldigt rolig. Egentligen är det ju lite makabert att sitta och småmysa och skratta högt medan man läser om någon som försöker förgifta sin man. Men Sara Paborn har ett sätt att övertyga läsaren om att allt som sker är fullt rimligt och rentav det bästa sättet. Varför inte bara skilja sig? tänker jag när jag läser, och får genast ett helt rimligt svar från Irene. Nej, Horst har verkligen inte varit snäll mot henne, så o-snäll att han faktiskt förtjänar att kolavippa.

”Blybröllop” är roligt och underfundigt skriven, lite som en skröna, med många tokroliga scener för läsaren att skratta åt. Samtidigt planterar Sara Paborn tankar hos läsaren som är av en allvarligare sort: hur mycket får man förvänta sig av sitt eget liv? Det är också fint att se Irenes transformation från underdånig fru till att ta kontrollen över sitt liv.

En bonus är att Irene arbetar på bibliotek och där ger Sara Paborn henne en av de mest slagfärdiga repliker jag läst på länge. Det är helt enkelt en himla rolig och underhållande skröna som Sara Paborn skrivit.

Läs den!

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Läsande

Recension: Natten som föregick denna dag av Johanne Lykke Holm

Recensionen också publicerad i Borås Tidning mfl 8 mars 2017.

Annika Koldenius blir förälskad i språket på nytt när hon läser Johanne Lykke Holms romandebut ”Natten som föregick denna dag”. Vilken självklar och värdig debut!

Det är ett flickbarn, en mamma, en syster och en häst. Mer än så kan jag inte förklara Johanne Lykke Holms romandebut ”Natten som föregick denna dag”. Men språket! Språket! Glasklart! Orden liksom dansar över sidorna, forsar rytmiskt, för att sedan stanna upp, pausa. Johanne Lykke Holm vet precis hur hon ska få läsaren att vilja vända blad – en bladvändare, ja! En språklig bladvändare – vad ska jag få upptäcka på nästa sida? Jag blir nyförälskad i ordens kraft och i språkets möjligheter när jag läser Johanne Lykke Holms debut. Hurra!

”Natten som föregick denna dag” är inte en klassisk roman, med händelser som följer på händelser i kapitel med utveckling. Och samtidig är det just det: händelser som följer på händelser. Det är bara det att Johanne Lykke Holm skalat bort och skalat bort tills det endast finns ett slags kärna kvar: barndomens utsatthet och ögonblicken uppradade. Perspektivet är barnets genom den vuxna kvinnans språk och blick.

Det är flickbarnet som är berättaren i ”Natten som föregick denna dag”. Hon fyller tretton i berättelsens början och fyller fjorton när berättelsen slutar. Det är både ett barn som står still och ett barn på väg någonstans, nödvändigheten att orientera sig i en familj och omvärld som oftast ter sig obegriplig. Och det är symbiosen och hatkärleken med systern, konkurrensen om mammakärleken, varseblivandet, frigörandet, anpassningen. Det är kropp, liv, hår, mat, häst, död.

Johanne Lykke Holm arbetar också som översättare från danska till svenska, hon har bland annat översatt Josefine Klougart och Yahya Hassan, och jag vill tro att översättare är särskilt noga med språket när de själva skriver. Inte så att de färgas av de författare de översätter, utan snarare tvärtom – att det blir ännu mer nödvändigt att hitta något eget. Och Johanne Lykke Holm har verkligen hittat något alldeles eget.

Ibland när författare har ett alldeles särskilt sätt att berätta kan det ibland bli ett självändamål och därför tråkigt. Johanne Lykke Holm faller aldrig i den fällan eftersom de bilder hon målar med sina ord aldrig blir tråkiga. ”Natten som föregick denna dag” är aldrig tråkig, aldrig förutsägbar. Språket är som en projektil, medvetet på väg mot sitt mål. Lyriskt, rytmiskt. Enkelt och rakt.

Jag ser världen på ett nytt sätt när jag läser ”Natten som föregick denna dag”. Det är så sällan jag gör det nuförtiden. Alltså, jag gillar det här så himla mycket! Vilken debut! Så självklar, så värdig.

Lämna en kommentar

Filed under Debutanter, Recensioner, Svenska författare