Recension: Harry Potter and the Cursed Child

Recensionen också publicerad på bt.se 5 augusti 2016.

I epilogen i Harry Potter och dödsrelikerna står en vuxen Harry Potter och Ginny Weasley på King’s Cross stationen för att skicka iväg deras yngste son Albus Potter till sitt första år på Hogwarts. Han oroar sig, precis som Harry gjorde, att sorteringshatten ska sätta honom i Slytherins elevhem. Och vad passar bättre än att första scenen i Harry Potter and the Cursed Child tar vid precis där epilogen slutade. Det är verkligen att ta ett Potterheads önskan på allvar. Ge oss mer! Vi vill veta vad som hände sen! Harry Potter and the Cursed Child utspelar sig alltså nitton år efter slaget vid Hogwarts, då Harry Potter dödade Voldemort. Harry arbetar på Trolldomsministeriet, är gift med Ginny Weasley och de har tre barn.

Harry Potter and the Cursed Child är en pjäs skriven av Jack Thorne baserad på en ny berättelse av J. K. Rowling, Jack Thorne och John Tiffany. Pjäsen hade urpremiär på Palace Theatre i London den 30 juli och boken med pjäsmanuset släpptes dagen efter. Harry Potter and the Cursed Child i bokform är alltså inte en roman utan ett ”rehearsal script”, det vill säga manuset till pjäsen. Repliker, inte prosa.

Det som alltid har varit huvudsaken i Harry Potterböckerna är vänskapen. Denna gång är det vänskapen mellan Albus Potter och Scorpius Malfoy – Draco Malfoys son – lika mycket som vänskapen mellan de som nu blivit föräldrar och vuxna: Harry, Hermione, Ron och Draco Malfoy. I Harry Potter and the Cursed Child finns också en ny dimension till berättelsen – det att vara förälder. För Albus Potter är det nämligen inte lätt att vara son till den berömde Harry Potter. Harry verkar i sin tur alltid säga helt fel saker till sin son. Och för att på något sätt stå upp mot sin far, så ger sig Albus och Scorpius ut på ett äventyr som får stora konsekvenser för hela trollkarlsvärlden.

Att läsa om Harry Potter i romanform är en sällsam upplevelse. J. K. Rowling byggde med sina ord upp en hel värld full av magiska varelser, flygande trollkarlar och excentriska lärare. Att läsa Harry Potter i pjäsform är naturligtvis något helt annat. Det krävs att läsaren känner till sin Harry Potter-värld och kan bygga upp den i sin fantasi med hjälp av enbart repliker och scenanvisningar. Det krävs också att läsaren kan sin Harry Potter-historia för att få en bra läsupplevelse. Berättelsen är nämligen till stor del återblickar till händelser i tidigare Harry Potter-böcker, som turneringen i magisk trekamp eller då Harry fick sitt ärr.

Men för ett äkta Harry Potter-fan så är detta naturligtvis inget problem. Snarare är det ett smart trick av manusförfattarna Rowling, Tiffany och Thorne: läsaren vill ju ha ett nytt Harry Potter-äventyr och samtidigt känna igen sig. Smart är också att fokusera på barnens äventyr och vänskap istället för den vuxna trojkan Harry, Hemione och Ron. Harry Potter har alltid handlat om Hogwarts och barnets väg till att bli vuxen genom olika prövningar. Harry Potter and the Cursed Child infriar alla mina förväntningar om en bra Harry Potter- berättelse. Och som pjäs är den säkert ännu mer magnifik.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s