Recensionen också publicerad i Borås Tidning 24 april 2016.
Det är som om det är ännu hemskare att läsa om hemska saker i lättsamt skrivna böcker än att läsa om hemska saker i svårt litterära böcker. Bakom det lättsamma språket och den intrigdrivna och roliga berättelsen lurar hemskheterna som gigantiska gäddor i vassen redo att hugga när man doppar tårna i vattnet en varm sommardag. Man är inte beredd. Och så HUGG!
Precis så är det i Liane Moriartys Stora små lögner. Redan på första sidan får läsaren reda på att allt inte är som det ska i den välbeställda villaförorten. Men vad har egentligen hänt och varför? Och så börjar historien om barnen och föräldrarna kring förskolan i Pirriwee, där människans både fulare och finare egenskaper tematiseras genom bland annat mobbningsanklagelser, namnlistor, legolådor och champagnefrukostar.
Liane Moriarty har skrivit en riktig bladvändarroman och Anna Strandberg har hittat precis rätt ton i den svenska översättningen. Jag gillar sättet som Liane Moriarty behandlar hemska ämnen med en lättsam och morbid humoristisk ton, samtidigt som hon ändå ger läsaren hopp om att allt ska lösa sig. Det är så skickligt lättsamt berättat att läsaren inte märker gäddan förrän det är försent. Och då kommer det där överraskande hugget!
Ja, jag grät på slutet. Och låt er inte luras av den lättsamma utsidan – Stora små lögner är en utmärkt skriven bok och viktig av många skäl. Underhållande, full av läskiga gäddor.
Annika Koldenius 