Recension: Främlingar av Riikka Pulkkinen

Recensionen också publicerad i Borås Tidning 19 oktober 2015.

Främlingar är Riikka Pulkkinens tredje roman. De två tidigare heter Sanningen och Gränsen. På svenska finns också den humoristisktfeministiska novellen Ett köns bekännelse.

Romanen Främlingar börjar med att prästen Maria, efter sin vanliga predikan och utan att säga något till sin man, begär sjukledigt och ger sig av till New York. Det har hänt något och för Maria blir händelsen en utlösande faktor för att ifrågasätta sina livsval. Läsaren får tillbakablickar till Marias uppväxt med en mörk, utländsk mamma. När mamman dör, så utvecklar Maria svår anorexi. Det är romanens starkaste del, inlevelsefullt och skört berättat.

Men romanen haltar genom den sämre gestaltade nutidshistorien om Marias erfarenheter i New York. Hon funderar kring ”händelsen” – som visar sig vara mobbning av en invandrarflicka – och hon försöker släppa sin kropp fri genom fridanslektioner och hämningslös sex med en man som inte får något namn.

Främlingar är en berättelse om kvinnors erfarenheter av sin kropp, med den ofungerande, ofria och kontrollerade kroppen i anorexin, och den fungerande, fria och okontrollerade kroppen i fridansen och erotiken som kontrasterande exempel. Tyvärr känns romanen en konstruktion för att belysa dessa kontraster, för Maria kommer inte riktigt till liv i Riikka Pulkkinen vardagliga prosa. Främlingar lämnar mig därför märkvärdigt oberörd, vilket är synd på så intressanta teman.

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s