Recension: En eller annan väg av Sara Paborn 

Recensionen också publicerad i Kristianstadsbladet 25 mars 2015. 

I Sara Paborns nya roman En eller annan väg är det, precis som i Släktfeber och Tuppen och havet, relationer inom familjen som står i fokus. Den här gången är det systerskap: Marissa är storasystern med den unika måleribegåvningen som struntade i kraven och rymde utomlands; Frida är den sju år yngre, helt vanliga systern som alltid stått i hennes skugga.

En sommardag överraskar Marissa den nu 17-åriga Frida med att komma hem på besök med sin italienske pojkvän Fabiano. Frida är ensam hemma, eftersom mamman är bortrest några veckor. Med sig har Marissa och pojkvännen en fräsig sportbil, en sköldpadda och en förmodat antik madonna i trä. De är på rymmen, eftersom trämadonnan kanske inte riktigt är deras, eller i alla fall vill de ha den värderad för de behöver pengarna och Marissas idé är att låta sin gamla bildlärare värdera madonnan åt dem. Problemet är att bildläraren inte är hemma. Och så utvecklas En eller annan väg till att bli en äventyrsroman för tre personer och en biljakt på den bortreste bildläraren – ända till Paris.

Sara Paborn balanserar fint mellan existentiellt drama och feel-good och beskriver med stor psykologisk insikt en lillasysters längtan efter sin storasyster och en storasysters makt över sin lillasyster. Men naturligtvis finns det också dråplig humor à la Paborn – ibland i riktigt situationskomik, men också i det parodiska porträttet av den italienske pojkvännen och i några av de människor de möter på sin resa ut i Europa. Här finns också en hel del svärta, sorg och allvar.

Att resa gör det möjligt att komma bort ifrån invanda roller som den ordinarie miljön fjättrar oss i. Resan som metafor är också väl utnyttjad i litteraturen. Ibland verkar Sara Paborn dock tappa intresset för den faktiska Europaresan. Styrkan i En eller annan väg är istället den inre resan hos systrarna och i beskrivningen av hur maktrelationen mellan dem sakta förskjuts ju längre bort från hemmet de kommer. För lillasyster Frida blir också resan vägen till självständighet. Både mot vuxenlivet, men också mot att kunna frigöra sig från systerns skugga och bli en egen person.

Jag skulle vilja sätta En eller annan väg i händerna på små och stora tonåringar, på små och stora vuxna, ja i händerna på alla som tycker att de fastnat i en roll i familjen. Åter igen tycks Sara Paborn vilja säga: man väljer inte sin familj, men man kan i alla fall göra det bästa av situationen. 

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Läsande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s