Ett slags recension av Stallo av Stefan Spjut

Jag är väldigt lättskrämd. Jag tycker inte heller om att bli skrämd. Det kanske är något med åldern. När jag var yngre så slukade jag böcker av Stephen King och såg Scream-filmerna gång på gång.
I alla fall är det ingen bra kombination och gör att jag numera missar en hel del bra litteratur och är tvungen att se en hel del bra filmer och TV-serier halvt blundande.
Så när jag började läsa Stallo av Stefan Spjut tänkte jag: åh, en fin berättelse om troll och så där.
Jag kunde inte haft mer fel.

Den var ju skitläskig!

Halvvägs in tänkte jag till och med att jag inte skulle våga läsa klart. I och för sig har jag inget problem med att sluta läsa böcker halvvägs; livet är för kort för att läsa böcker som inte passar en just då och det går alltid att lägga boken på ”vänta på bättre tillfälle”-högen. Men jag läste klart. Mest för att jag verkligen ville veta hur allt hängde ihop och hur berättelsen skulle sluta och för att Stefan Spjut har en medryckande prosa med en hemlighet. Det Stefan Spjut gör är nämligen att han får mig att tro att allt är helt rimligt. Han får mig att tro på allt som sker. Och det är därför jag fortsätter läsa. Det är därför det är så bra.

Jag anar att det är för att Stefan Spjut fyller berättelsen med så mycket vardagliga detaljer. Ibland är det till och med alltför mycket detaljer: bilmärken, vägkrogsmenyer, vinterdäck, samesmycken, blåmärken, chips, John Bauer och Mattias Alkberg. Och jag vill mana på Stefan Spjut: det går för långsamt! skriv om det som händer! Stanna inte upp vid dessa realistiska Flaubertska detaljer! Och samtidigt vet jag att den förhöjda och detaljerade vardagen gör trollens och skrymtens närvaro mycket rimligare. Jag menar – en dag står man och borstar tänderna, nästa dag jagar man troll genom hela Sverige i en gammal bil. Helt rimligt. Stefan Spjut gör och något annat berättartekniskt skickligt: han avslöjar bara lite, lite i taget om det som händer. Precis bara så mycket läsaren behöver för att vilja vända blad.

Och det är därför det är så bra.

Lämna en kommentar

Filed under Deckare/Spänning, Recensioner, Svenska författare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s