En typ av slags recension av Söder om helvetet av Thomas Engström

Det kan sammanfattas så här: Jag är inne i en bokslukarperiod just nu. Jag har knappt läst något på hela året, eftersom jag skrivit på min egen bok. Men nu, när den kommit ut, så kan jag läsa igen. Det är fantastiskt skönt. Och Söder om helvetet är en sån där riktig slukarbok som jag sväljer i ett enda nafs. Glufs, glufs! För det är så oerhört spännande, välskrivet och bladvändarvänligt. En riktigt bra thriller, helt enkelt.

Jag fascineras av saker jag inte kan, saker som ligger utanför min hjärnas kapacitet. Matematik är en av de sakerna. Spion-politik på högsta nivå är en annan. Helt enkelt: jag älskar den här typen av böcker. Jag har älskat den här typen av böcker (och filmer för den delen) ända sen jag läste Coq Rouge. Vi behöver berättelser om hjältar med superkrafter. Någon som tar tag i det onda i världen!

Söder om helvetet är Thomas Engströms andra bok i serien om den gamla Stasi-agenten Ludwig Licht. Där den förra boken Väster om friheten utspelade sig i Europa, tar Thomas Engström den här gången med sig läsaren till USA. Och det blir precis så där amerikanskt spion-spännande, nagelbitande med politik, infiltrationer och FBI som jag vill ha det.

Söder om helvetet är en bra mycket vassare historia än Väster om friheten. Kanske för att Thomas Engström nu kan koncentrera sig mer på att utveckla en spännande intrig, snarare än att behöva lägga tid på  att etablera sina karaktärer. Eller så är det helt enkelt så att övning ger färdighet. Practise makes perfect. När jag läser Söder om helvetet dyker också den där frågan upp – som ibland dyker upp när jag läser spänningslitteratur – hur fan kan hen komma på den här historien? Vilken vrå i hjärnan kommer allt ifrån? Ren och skär fascination (och en hel del avund)!

Jag gillar också att Thomas Engström i Söder om helvetet har skrivit in en smart kvinnlig hjälte i storyn, Leya. Det är en välbehövlig vila för en kvinnlig läsare som tröttnat på småfeta, alkoholdoftande gubbahjältar på dekis. För visst – Ludwig Licht är egentligen precis en sån tröttsam schablontyp. Men just nu överser jag med den lilla petitessen.

Lämna en kommentar

Filed under Deckare/Spänning, Svenska författare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s