Texten också publicerad i Borås Tidning 14 december 2013.
Sanningen: jag har haft svårt att välja bästa bok i år. Det har varit ett riktigt bra romanår. Efter långa våndor hade jag en kortlista på tre böcker, där jag övervägde att lotta fram en vinnare. Men till slut var valet ändå självklart: Liknelseboken av P O Enquist.
I Liknelseboken letar sig P O Enquist likt en detektiv igenom sitt liv för att få fatt i de där avgörande ögonblicken med en skicklighet i språk och berättande som är makalös. Boken är en slags sammanfattning av livet – hur det blev!, och kärleken – den som varit så svår att skriva om! Liknelseboken lämnade mig i ett slags tillstånd av desperation och passion inför livet. En bra bok gör sånt.
De övriga två böckerna på min kortlista (som har samma despepassion!): Expeditionen av Bea Uusma och Vattnet i mars av Mikael Fant.
Annika Koldenius 
På riktigt? Den hamnar snarare på min lista över sämsta böcker jag läst i år. Intressant, för fullt så olika brukar vi inte tycka.
Ja, det var konstigt. Fast jag tror att mycket ofta handlar om timing – att en läsupplevelse kan bli helt magiskt för att man läste den vid rätt tillfälle i livet. Sen när man läser boken några år senare, så fattar man ingenting… 🙂
Jag är förvånad själv över att jag gillar just den här så mycket. Jag brukar ju inte gilla P O så värst mycket annars…
Det var min första P O och jag störde mig på språket, sättet att berätta, ja det mesta. Tror jag ska pröva något skönlitterärt möjligen.
Och det du störde dig på vad precis det jag älskade! Språket! Det fragmentariska berättandet! Fast jag brukar gilla böcker som har ett avvikande berättarsätt. Förra året var ju Hindenburg min absoluta favorit. Vad tyckte du om den?