Så här skrev jag i min recension av Expeditionen. Min kärlekshistoria i Borås Tidning 19 september:
”Det är en liten pärla som Bea Uusma skrivit. Expeditionen. Min kärlekshistoria är inget annat än en unik liten pärla; en sådan där pärla man vill hålla i handflatan, vända och vrida på och egentligen aldrig visa för omvärlden. Min egen hemlighet, något som bara jag vet. Men precis som hos ett barn bubblar hemligheten lyckligt ur en, nästan genast: kolla vad jag har hittat!”
Nu var det ju fler som upptäckte Expeditionen. Min kärlekshistoria. Den vann ju till och med Augustpriset. Visserligen i fackboksklassen, men jag tycker att den har så många skönlitterära kvaliteter att den enkelt passar på min årsbästalista.
Det är kombinationen av Bea Uusmas egen berättelse om besattheten av att få veta, sammanställandet av expeditionens tekniska fakta, Nils Strindbergs brev till fästmön Anna med Bea Uusmas knappa språk och förmåga att med få ord skapa levande bilder som gör Expeditionen. Min kärlekshistoria till en sådan pärla; kombinationen av förälskelse och fakta, innerlighet och teknik. Två berättelser, med över hundra år emellan, men med samma mål: att få upptäcka, att få svar.
Ja. Precis så är det.
Annika Koldenius 