Äntligen en älskad vinnare: Alice Munro får Nobelpriset i litteratur

Texten också publicerad på bt. se och i Borås Tidning.

I morse vaknade jag med minnet av en dröm: att kanadensiska Alice Munro hade fått Nobelpriset i litteratur. Jag har aldrig drömt om någon litteraturpristagare förut, men Alice Munro kändes helt plötsligt som den självklara vinnaren. Jag var till och med så stursksäker att jag både bloggade om det på Borås Tidnings kulturblogg och spred ordet på Twitter: Det är Munro som får det!

Det är härligt att se att en mycket älskad och läst författare också kan få Nobelpriset i litteratur; att folklighet och tillgänglighet inte nödvändigtvis diskvalificerar. För jag måste ändå säga att Alice Munro, trots sin skygghet – hon ger aldrig eller sällan intervjuer -, har folklighet och att hon säkert redan står i många svenska läsares bokhyllor, också i min. Hennes berättelser är mycket realistiska, till synes enkla historier som utspelar sig på en landsbygd i Kanada, där livet verkar gå sin gilla gång utan att det går att påverka så mycket. Men det är den skarpa blicken för avgörande detaljer, både vad gäller människor och miljö, som gör Munro så läsvärd. Och hennes språkliga klarhet.

Alice Munro skriver noveller. Ingenting annat. Hennes första novellsamling – Dance of the Happy Shades – kom ut 1968 i hemlandet Kanada. Senaste novellsamlingen heter Brinnande livet, och kom på svenska nu i somras. Akademiens prismotivering lyder också mycket sanningsenligt: ”den samtida novellkonstens mästare.”

Prismotiveringen gör mig mycket glad. Inget tjafs om ”kvinnliga erfarenheter” eller ”kvinnlig röst”, trots att Alice Munro skriver nästan uteslutande om kvinnors liv och erfarenhet. Svenska Akademien har förmodligen lärt sig av debaclet efter Doris Lessings prismotivering som ”den kvinnliga erfarenhetens epiker”?

Det måste också påpekas att årets Nobelprisvinnare har en koppling till Borås. Alice Munros senaste novellsamlingar har getts ut av det lilla förlaget Atlas, vars nyligen tillträdda förlagschef heter Johan Hilton och är bördig från Borås. Priset aktualiserar också frågan om de små förlagens betydelse i en allt tuffare litteraturbransch. Alice Munro övergavs av sitt senaste stora förlag Wahlström & Widstrand, och plockades därefter upp av Altlas, som kunde möjliggöra en fortsatt utgivning i Sverige.

Lämna en kommentar

Filed under Bokbranschen, Kulturdebatt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s