Så här i svallvågorna efter Bokmässan snubblar jag över Anders Mildners artikel om bibliotekens framtid i nya numret av Tidningen Vi. Bye, bye biblioteket? heter artikeln, och innehåller bland annat intervjuer med IT-bibliotekarien Anna-Stina Takala och biblioteksforskaren Joacim Hansson. Anders Mildner ställer frågan: är bibliotekens tid förbi? och drar kort historien om folkbibliotekens uppkomst och snart förmodade fall.
Artikeln innehåller många intressanta aspekter på dagens bibliotek och hur de behöver se ut i framtiden för att fortfarande vara relevanta. Jag gillar idén om högintensiva och lågintensiva mötesplatser.
Däremot tycker jag att Anders Mildner ger ett riktigt tjuvnyp åt alla bibliotekarier när han påstår att ”eftersom biblioteken är som de är – och har den tradition de har – talas det inte särskilt högt om förvandligen. Nej, det hyschas inte längre efter besökare som pratar, men väl om den egna situationen, som allt mer framstår som djupt problematisk.”
Jag tycker tvärtom att biblioteksdebatten har varit livlig under flera års tid. Jag har själv deltagit. Vem minns inte debatten om Dieselverkstadens bibliotek härom året?
Anders Mildner avslutar sedan sin artikel: ”Det är kanske dags att tänka på refrängen. I alla fall för biblioteken som vi känner dem” och får det att låta som om det vore något riktigt hemskt.
Det är inte hemskt! Det är självklart, säger jag! Självklart behöver bibliotekens rum förändras eftersom samhället förändras och vi – inte bara bibliotekarier – behöver prata om hur. Men det är inte en dålig sak – snarare tvärtom! Behåll de saker som är bra med bibliotek och ändra det som behövs för att kunna verka i ett modernt IT-samhälle. Biblioteket är det enda öppna offentliga rum där du inte behöver vara konsument (köpa något) och kan vara ensam utan att det verkar suspekt, det tycker jag är oerhört viktigt. Biblioteken som ett offentligt vilorum från det offentliga, om man så vill. Och med tanke på hur läskunnigheten dalar bland barn och ungdomar – och om vi fortfarande tycker att läskunnighet är viktigt – så borde det också satsas på läsfrämjande åtgärder.
Men – det här vet vi ju!
Frågan är hur vi omsätter det i praktiken med minskade anslag och tråkig entreprenöriell kulturpolitik.
Debatten fortsätter! Samtalet fortsätter!
Inlägget också publicerat på Borås Tidnings Kulturblogg.
Annika Koldenius 
Jag ser inte heller förändring som något negativt utan snarare som något som måste ske, överallt och jämt. Visst bye bye biblioteket, som vi ser det idag, men hello något nytt och bättre! 🙂
Ja, visst. Och det har ju både diskuterats och prövats i många år hur de nya folkbiblioteken ska se ut. Klart att några initiativ har fungerat bättre och sämre än andra, men det betyder inte att vi/ni ska sluta pröva nya idéer! Och det är jätteviktigt att inkludera så många som möjligt i det samtalet. Men det handlar ju också om hur man ska ”mäta” att ett bibliotek är framgångsrikt. Tidigare har det lagts väl mycket koncentration på enkla mätbara mål, som antal utlånade böcker eller antal besökare. Det måste väl finnas andra sätt att se huruvida ett bibliotek uppfyller uppdrag eller är tillgängligt för kommuninvånarna.
Tack för ett bra inlägg. Du sätter fingret på en mycket viktig aspekt av bibliotekens verksamhet, nämligen att de ett av de få – kanske det enda – icke-kommersiella offentliga rum, där alla är välkommna! Jag tycker det är viktigt att det inte glöms bort utan lyfts fram. Tanken om att nischa och renodla bibliotekstyper och skapa specifika rum är jag inte överdrivet förtjust i. Visst kan man ha nischade avdelningar som barnavdelningar men det räcker. Jag vill inte bli klassificerad enligt något fördomsfullt system: Är du småbarnsmamma? Då byggs ett rum för dig, med anpassat möblemang och litteratur. Är du en äldre man? Då får du något som passar dig!” Vem katten tror sig veta vad den här 30 + vill läsa? Och hur skall man då kunna upptäcka nya saker? Att erbjuda nya impulser, låta sig bli överraskad är ju en viktig roll inom all kulturverksamhet. Och viktigt ja att inkludera fler i samtalet! Soliga hälsningar från Helsingfors! Ylva Larsdotter Bibliotekarie vid Helsingfors svenska arbetarinstitut/Arbis