Recension: Fältöversten av Jonas Malmborg

Recensionen också publicerad i Borås Tidning 20 januari 2013.

Fältöversten byggdes som ett allmännyttigt bostadsområde mitt i hjärtat av Östermalm i början av 1970-talet. Fult folk skulle blandas med fint i ett storslaget socialt experiment. I Jonas Malmborgs debutroman med samma namn, är det sent 80-tal. I området bor bland annat Sasha, Maj-Lis, Carl, Mange, Fredde och Jakob, som alla snart ska börja högstadiet i Gärdesskolan.

Det är ett brett socialrealistisk famntag som Jonas Malmborg tar. Fältöversten är både en uppväxtskildring, en skildring av klassamhället, en skildring av skolan och av de vuxnas ansvarslöshet och oförståelse för de ungas livsvillkor. Romanen berättas helt ur barnens perspektiv. I olika kapitel berättas bland annat om Maj-Lis, den mobbade arbetarklasstjejen som inte har råd att ha rätt märkeskläder, Sasha, småbrottslingen vars ensamstående mamma aldrig är hemma och Jakob, överklasskillen som hamnar i “fel” sällskap när han börjar hänga med Sasha.

Det journalistiska engagemanget i berättelsen är det inget fel på. Inte heller idén. Men att gestalta ett klassamhälle kräver mycket mer än att låta barnen till grovarbetaren bli mobbade för att de har fel sorts kläder och placera tårar på deras kinder; att gestalta en tidsperiod kräver mycket mer än att skriva att någon tar cykeln för att köpa en Trocadero. Rekvisitan får aldrig bli huvudsaken i en berättelse, det blir bara yta, inget djup. Och det är just djup jag saknar i Fältöversten. Jonas Malmborg har inte förmågan att krypa under skinnet varken på dem han gestaltar eller på tidsandan. Istället blir han en utomstående, en voyeur, som med skräckblandad förtjusning beskriver det som händer, som i ett filmmanus som väntar på skådespelarnas gestaltning. Texten i sig själv bränner aldrig till på riktigt.

Jonas Malmborg skriver på naken och rak reporterprosa. Men det gör också att berättelsen blir förenklad. De fattiga barnen i Fältöversten är antingen mobbade eller knarkande småbrottslingar. De rika barnen har rätt kläder och kommer alltid undan. Jag saknar också någon slags karaktärsutveckling eller händelseförlopp i romanen. Det finns ingen röd tråd eller naturligt klimax. Allt som finns är ramberättelsens “den rike blev läkare och den fattige blev knarkare”. Jaha.

Fältöversten är dessutom killarnas historia, trots det breda upplägget. Det är gängbråkens, fylleslagsmålens historia. Visserligen är Maj-Lis en av berättarrösterna, men det känns enbart som en eftergift till romanens konstruktionsidé – “man måste ju ha med en tjej för det breda uppläggets skull”. Vilket är synd. För berättelsen om Maj-Lis familj är den starkaste av dem alla.

Annonser

1 kommentar

Filed under Debutanter, Recensioner, Svenska författare

One response to “Recension: Fältöversten av Jonas Malmborg

  1. Emma

    Tack för tidigare tips om Novellix. Hade ett presentkort på Tidningskungen som jag inte visste hur jag skulle utnyttja. Hittade Novellix och kom på att jag läst om det i din blogg 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s