Ganska ofta får jag frågan: ”Hur mycket böcker läser du egentligen? Mycket, va?”
Jo, så är det nog. Jag läser nog mer än de flesta. Ett par böcker i veckan blir det nog ibland. Ibland mer än så. Ibland mindre.
Så här års summerar många sitt läsande. Hur många böcker blev det under 2012? ”Jag läste 110!” ”Jag läste 150!” ”Jag läste faktiskt över 200!!!”
Och då blir läsandet blir en tävling, en maktkamp om vem som läst mest och flest och bäst och där den som läst flest vinner. Kanske en tävling med glimten i ögat, men jag gillar det inte.
Därför ska mitt nyårslöfte inte handla om att läsa fler böcker, utan om att läsa färre. Som en motreaktion till räknandet och tävlandet helt enkelt.
Jag vet inte om det kommer att gå. Jag har en känsla av att min läsartakt har ökat för varje år sedan 2008, då jag började som redaktör på Bokcirklar.se och gick från att vara en anonym fritidsläsare till att faktiskt arbeta med läsning. Men det är först som bokbloggare och litteraturkritiker på Borås Tidning som jag på allvar börjat skriva upp – och därmed kunna räkna – de böcker jag läst på ett år.
Jag ska också lova mig själv att läsa fler klassiker. Jag ska läsa om det jag läst förut, och läsa nytt det jag inte hunnit med, av våra stora svenska författare: Selma Lagerlöf, Hjalmar Söderberg, August Strindberg, Victoria Benedictsson och Moa Martinson. Finns det fler som borde vara med på listan? Tyck gärna till!
Detta andra nyårslöfte är såklart inspirerat av diskussionen vi haft här på min blogg apropå Jessika Gedins avslöjande att hon inte läst Selma Lagerlöf, även kallad ”Selma-gate” eller ”Gedin-gate”.
Annika Koldenius 
Jag förstår vad du menar. Jakten efter siffran blir större än behållningen av själva boken. Jag tillhör dock inte snabbläsarskaran, trots att jag tycker att jag läser mycket. Det blev ”bara” 55 st, men vilka bra 55! Detta år kanske det bara blir 30, men vilka böcker jag ska välja och njuta av!
Emilie Flygare-Carlén och Rosen på Tistelön? 1800-talets största romansucce i Sverige. Jag har börjat men fastnat, har lovat mig själv att göra ett nytt försök.
Den har jag läst, men det var verkligen länge sedan. När jag läste litt vet för nästan 20 år sedan. Dags att läsa om, helt klart.
Intressant att du tolkar det som en tävling. Eller har någon uttryckligen skrivit det så?
Jag skrev hur många jag läst i mitt inlägg för jag var förbluffad. Jag visste inte att jag fördubblat mitt läsande. Och jag var glad över alla upplevelser jag fått 2012.
Men om man blir stressad av läsandet och antalet böcker, ja då är det ju kanske läge att skära ner. Fast jag skulle nog helt enkelt sluta räkna och om läslusten ger att man läser många böcker får det väl bli så…
Jo, jag har sett det uttryckas i tävlingsliknande former. Därav mitt inlägg.
Se där: Då var jag naiv;-)
Hej.
Jag håller helt med att läsande inte ska vara en tävling. Nånstans så läser man ju för sin egen skull och att man sen vill dela med sig av sina läsupplevelser är ju för att man vill ge andra den möjligheten att upptäcka det man funnit bra.
Jag läser själv mer än många i min omgivning, men det är långt ifrån mycket. Sen att jag sätter upp mål med min läsning och försöker läsa mer än jag gör idag är helt och hållet för min egen skull. För att jag älskar få kliva in i den värld som finns mellan pärmarna och det finns så många världar kvar att upptäcka 🙂
Ping: Några enkla klargöranden - enligt O
Word, sistah!
Det kan nog bli en tävling om man själv jämför sig mot andra. Mig kvittar det vilket om folk läser 2 eller 1000 böcker per år (dock blir jag imponerad av de som hinner läsa 200!!). Själv läser jag förhållandevis lite, men jag lustläser bara. Och att jag har skrivit ut statistiken för detta är mest roligt för mig själv. Jag tycker också det är roligt att se hur mycket andra läst och vad de läst. Jag är alltså en sådan som inte tar det som en tävling. Dock kan jag reagera på att vissa verkar noja med att de är bland de sista att läsa en nyutkommen bok.