Jösses! Jag minns faktiskt inte vem som är mördaren!

Jag har börjat läsa en bok som jag tog ur mina föräldrars bokhylla på landet på julafton. Det roliga är att jag läst den förut. Två gånger, dessutom.

Men jag kommer ändå inte ihåg vem som är mördaren!

Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Bra, tror jag. Det blir ju som att läsa en ny deckare, fast utan undringen om det kommer att vara en bra deckare eller inte. Och bra är den verkligen! Det minns jag ju. Och jag minns ju vissa fragment, vissa sidohistorier, nåt med nåt arv, nåt med nån som bytt namn.

Men vem som gjorde det? Nej.

Jag gillar P. D. James. Hon är en av de bättre deckarförfattarna. Och Patienten, som jag läser nu, är en av hennes senare deckare, men fortfarande med Adam Dalgliesh i huvudrollen som den poetiske poliskommisarien.

Jag tillåter också mig själv att läsa Patienten långsammare den här tredje gången. Kanske för att det är jullovsläsning. Annars blir det ju lätt så när jag läser deckare att jag läser fort, fort för att få reda på fort, fort vem som gjort det och varför. Och i den långsamma läsningen blir också författarens hantverk tydligare. Noggrannheten i detaljerna. Replikerna som gör karaktärerna trovärdiga.

20121226-161721.jpg

Lämna en kommentar

Filed under Deckare/Spänning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s