Recension: Sandmannen av Lars Kepler

Recensionen också publicerad i Borås Tidning 3 december 2012.

Att läsa Lars Keplers senaste spänningsroman Sandmannen är inte att läsa en verklighetsförankrad polisberättelse med psykologiska djup. Det finns ingenting som är på riktigt i Sandmannen. Men det är spänning och action. Det är klipphängare på var och varannan sida. Och den här gången är det riktigt bra.

Sandmannen är sagor för vuxna: en tydlig kamp mellan ont och gott, en lika osannolik berättelse med lika osannolika karaktärer som vilken som helst av Bröderna Grimm. Joona Linna är den övermänskligt bra polisen som alltid har de rätta svaren, Jurek Walter är den genomonda seriemördarpsykopaten som kan manipulera människors tankar och Saga Bauer är den underskönt vackra, men ändå starka, polisen som får gå under cover som psykpatient för att komma närmare Jurek Walter.

Sandmannen är Lars Keplers mest sammanhållna, mest konsekventa thriller hittills. Det finns inga lösa trådar, inga dubbla slut. Gåtan får sin lösning, thrillern får sin upplösning, men lämnar samtidigt en öppning till uppföljaren. Språket är också mer genomarbetat. Inte mer litterärt, utan ännu mer förenklat och utan flera av de klichéer som tidigare smugit sig in.

Den läsare som vill ha en realistisk thriller med stor litterär kvalitet ska inte läsa Sandmannen. Men den som vill läsa en spännande bladvändare med andan i halsen gör rätt i att börja. Vårt behov av sagor är oändligt.

Lämna en kommentar

Filed under Deckare/Spänning, Recensioner, Svenska författare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s