Recension: Enstörig av Nina Bouraoui

Jag vet inte varför jag gillar Nina Bouraoui så mycket. Men det är något med hennes sätt att berätta som fångar mig. Att det inte är händelsedrivet, utan tankedrivet, kanske? Det är det där med att hon ”fångar existensen”, sätter ord på vad det är att vara människa, det som sker inuti, som inte går att delas upp i scen efter scen.

Annars är det ju så med många romaner nu för tiden. Scen läggs på scen där människor springer omkring och gör saker i berättelser som lika gärna skulle kunna vara filmmanus.

Så är det inte alls i Nina Bouraouis romaner. Inte alls. Där är frågorna lika viktiga som svaren. Sökandet lika viktigt som berättandet.

I Enstörig handlar det om ett tillblivande. En flicka som håller på att bli vuxen, och som söker efter svar i det som finns omkring henne, där försvinnandet av vännen Sami blir en förlust både av vänskapen, men också barndomen.

Språket är egentligen inte fantastiskt. Det är tankarna som är fantastiska. Och uttryckta på ett sätt som återigen få mig att vilja brodera vissa meningar och sätta upp som bonader på väggen.

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s