Recension: Så gör jag av Bodil Malmsten

Bodil Malmsten är en kunnig och underhållande guide till läsandets och skrivprocessens konst. Hon står säkert med ena foten i litteraturhistorien och den andra handen på bloggandets tangentbord och däremellan finns en ilsken hjärna som tänker och formulerar.

Men jag lämnas ändå med en känsla av grundhet när jag läst Så gör jag; att det skulle kunna gå att skriva så mycket mer. Anslaget är lite för klatschigt, det är lite för snitsigt formulerat; så snitsigt att jag tycker att stora frågor och viktiga tips bara nämns i förbifarten för att få till rätt klatschighet i meningsbyggnaden, som om Bodil Malmsten tyckt det varit viktigare med snygga meningar när hon skrivit Så gör jag, än att själva innehållet faktiskt kan hjälpa någon att förstå hur hon gör när hon skriver.

Men så dyker det upp små pärlor, gömda inne bland sidorna. Jag gillar bäst när Bodil Malmsten berättar om andra författare och verk, när hon är den där litteraturhistoriska guiden. Jag gillar att hon inte viker från sin beundran av Thomas Bernhard (som jag fortfarande inte läst). Jag gillar också hela kapitlet om skrivprocessen; där finns några riktiga aha-formuleringar som jag själv tänker markera med post it-lappar – så som Bodil gör.

Men jag gillar inte hennes språk, nej jag gör faktiskt inte det. Det är ett bloggspråk, upphackat och snitsigt, inte inbjudande utan avståndstagande. Jag gillar inte heller känslan av att inte ha fått komma så nära som jag önskat. Och jag gillar inte känslan av att det kunde sagts så mycket mer: kapitlena är korta och ibland gapar mer än halva sidor tomma.

Så gör jag är den första ”så gör jag”-bok jag läser. Jag kan alltså inte jämföra med Stephen King eller Olof Lagercrantz – de två som alltid nämns i sådana här sammanhang.

Och det kanske är just det som är problemet? Att jag väntat mig få en bakväg in till skrivandet genom Bodil Malmstens bok; att Så gör jag skulle kunna användas som ”kurslitteratur” för en blivande författare. Så är det ju inte.

Men jag har fått massa tips för att bli en bättre läsare, det har jag. Kapitlena om Harold Bloom är roliga att läsa, eftersom jag just fyndat hans bok på Emmaus. De olika listorna på ”böcker jag borde läsa” lägger jag också på minnet, trots att det – som vanligt – är få kvinnonamn på de listorna. Och allra roligast i Så gör jag är listan på ”Läsarens rättigheter”, skriven av den franske författaren Daniel Pennac. (En ren mardröm för den författare vars enda önskan är att läsaren ska läsa långsamt och noggrant!)

Ja. Bodil Malmsten är bättre på att skriva om läsande än att skriva om skrivande.