Recension: Lyckliga i alla sina dagar av Nina Björk

Jag gillar Nina Björk. Det är något med hennes hjärna som jag gillar; hur hon tänker kring och ser på olika fenomen i samhället. Jag tycker att hon är en av få – Lena Andersson är en annan – som har en unik förmåga att se på saker ur nya perspektiv, sätta saker i ett helt nytt sammanhang eller helt enkelt bara tänka fritt. Och då tänker jag inte bara på analysen av Lisbeth Salander (som jag älskar).

Därför gillar jag också stora delar av Lyckliga i alla sina dagar. Inte allt. Men stora delar. För de nya perspektiven. För de fria tankarna. Och för att jag blir förbannad när jag läser. På det konsumtionssamhälle vi skapat. På mig själv, för att jag inte orkar protestera mer.

Jag gillar hur Nina Björk resonerar kring individuella drömmar och kollektiva utopier. För vi har inga gemensamma mål med vårt samhälle längre, menar Nina Björk. Allt handlar bara om de individuella målsättningarna – vad JAG vill med MITT liv.

Jag gillar också hur hon hämtar exempel från tidningen Mama, som inte vill komma med ”pekpinnar” om hur en mamma ska vara, men som fyller hela tidningen med den största pekpinnen av dem alla för att vårt sammhälle ska fortsätta fungera, nämligen: ”shoppa mera! du behöver den här grejen!” För utan konsumtion stannar världens tillväxt och därmed stannar också världen som vi känner den. Ja, så är det ju! Vi måste köpa, köpa, köpa, annars så kommer en samhällelig katastrof.

Jag gillar den politiska dissekeringen av den narrativa strukturen i Walt Disneys filmer.

Jag gillar utredandet av en reklamvärld som säljer känslor istället för varor.

Jag gillar att hon är och nosar på något fundamentalt mellanmänskligt, nämligen det att vi i ett individualistiskt samhälle ser varandra som konkurrenter snarare än som någon vi vill ha vänskapsrelationer med. Vad gör det med oss som varelser? Att vi jämför oss? Att vi konkurrerar om lyckan?

Jag gillar Lyckliga i alla sina dagar för att Nina Björk får mig att tänka politiskt i en tid utan kollektivt politiska – utan bara individuellt ekonomiska – visioner.

Och jag kanske inte alltid håller med. Men jag börjar i alla fall tänka!

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner, Sakprosa, Svenska författare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s