Recension: In som ett lamm, ut som en tigrinna

Recensionen också publicerad i Borås Tidning 25 oktober 2012.

De två minnesbilderna som på första sidan öppnar Vanja Hermeles In som ett lamm, ut som en tigrinna är så talande att jag som kvinna får ont i magen. Det är strukturerna, nedbrutna till scener; pojken som egentligen är en flicka; doktorn – som när förkylningsundersökningen av barnet är över – måste dra ner trosorna och känna. Sedan fortsätter det. Sida upp och sida ner. Scener som visar strukturerna, undanflykterna; minnesbilder som visar det dolda, strategierna. Vi är inte jämställda. Inte alls. Inte på långa vägar.

Vanja Hermele är genusforskare och har under många år undersökt jämställdheten i bland annat teatervärlden och konstvärlden. Hon har också varit chefredaktör för den feministiska tidskriften Bang. Hennes skönlitterära debut In som ett lamm, ut som en tigrinna består till en del av minnesbilder från en flickas uppväxt och till en del av scener med intervjuer där någon hög chef inom konst eller teater svarar på frågor om kön, genus och jämställdhet, och där jag antar att Vanja Hermele använt sig av det material hon samlat in under åren som utredare i just de här frågorna.

Intervjuerna och minnesbilderna ger tillsammans texten en närmast dokumentär prägel. Förlaget har också sett sig nödgade att på insidan av boken skriva: “Den här romanen är baserad på verkliga händelser. Alla karaktärer i den är dock fiktiva.” Människorna och institutionerna som medverkar i boken är också anonymiserade och kallas till exempel [teatergrupp] eller [manlig teaterregissör]. Anonymiseringen och fiktionaliseringen är naturligtvis det enda sättet att ta sig an det här materialet så att strukturerna synliggörs snarare än någon enskildhet. Men därför är det också problematiskt att Vanja Hermele använder sig av sitt eget namn till bokens “jag” i minnesbilderna och intervjuerna.

Problematiskt är också att texterna, genom sin fantastiska känslolösa prosa, sitt registrerande av händelser och repliker, lämnar mycket åt läsaren att gestalta och tolka själv. Därför kräver In som ett lamm, ut som en tigrinna en intelligent läsare som har förförståelse av strukturerna och som tycker att jämställdhet är något bra. Annars faller hela romanbygget platt.

In som ett lamm, ut som en tigrinna är naturligtvis en oerhört viktig och politisk text. Och att fiktionalisera innehållet i de erfarenheter och fakta som Vanja Hermele samlat, gör också att det når många fler läsare än en rapport skriven för något teater- eller konstförbund. Katarina Wennstam gjorde samma, när journalistiken inte räckte för att gestalta den kunskap hon hade.

Jag älskar In som ett lamm, ut som en tigrinna. Inte som roman. Men som text. Jag älskar den lätta och filmiska prosan. Och framför allt älskar jag den för påminnelsen om att det finns mycket kvar att göra tills dess att kvinnor känner sig trygga i samhället.

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Debutanter, Recensioner, Svenska författare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s