Recension: Försmådd av Hans Gunnarsson

Recensionen också publicerad i Borås Tidning 14 september 2012.

Det kryper genast in en slags osäkerhet när jag läser Försmådd. Den är objuden. Jag brukade roas av den här sortens indirekta humor, en slags förvriden realism där det ensidiga perspektivet lämnar luckor i historien som ger utrymme för nervösa fniss inför en karaktär som inte ser helheten eller skratt av typen ”ho-ho, det där kommer inte gå väl”. Men jag vet inte längre. Det lämnar en alltför fadd eftersmak numera. Kalla det ackumulerad livserfarenhet, kanske? Eller ackumulerad sorg över vissa människotyper.

Egentligen är Försmådd en vidareutveckling, eller kanske snarare upprepning, av historien i Hans Gunnarssons förra roman Albatross – ett Falling down-tema om ett slags besatthet, ett undersökande av en man som får en idé som till varje pris måste genomföras, men som leder till konsekvenser utom hans kontroll. Återigen använder sig Gunnarsson av ett enda manligt berättarperspektiv. I Försmådd är det Ingvar, en lite för gammal lärare i historia, som vill ge ut sina tankar i bokform och som samtidigt finner sig uppvakta den helt ointresserade kvinnliga rektorn på skolan. Men ger han upp? Nej. Han framhärdar. Ringer på. Cyklar dit. Och förfasas sedan över det omoraliska leverne som han upptäcker när han olovligen rotar i hennes kartonger. Något måste göras åt saken! Ingvar är den där karaktären som ensamt tror sig bära moralen på sina axlar. En man som tycker sig ha rätten på sin sida. Och där de egna tillkortakommandena bortförklaras eller skylls på andra.

Och nu förvandlas den första känslan av osäkerhet till en genuint obehagligt känsla. För trots att det är uppenbart att det kommer att gå illa för Ingvar redan från första sidan, så synliggör Hans Gunnarsson en inte alltför ovanlig egoistisk människotyp. Det ensidiga perspektivet är så konsekvent och skickligt genomfört att det ger en sorts trovärdighet mitt i det skruvade. Och Försmådd blir så ett sökande efter en manlighet på villovägar genom skildringen av den åldrande mannens framhärdande till det moraliska tolkningsföreträdet.

 

Läs också Kulturnytts recension här.
Svenska Dagbladets här.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner, Svenska författare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s