Recension: När havet blåser ljumma vindar av Mikaela Holm

Recensionen också publicerad i Borås Tidning 10 september 2012.

Sara säger upp sig från sitt trygga jobb för att hon vill göra ett TV-program om mat i Bohuslän. Det är upptakten till När havet blåser ljumma vindar av debutanten Mikaela Holm. I Saras närhet finns en pojkvän som inte vill flytta, pojkvännens gamla svartsjuka flickvän som hotar förstöra lyckan, en mamma som säger fel saker, en farmor som sitter på hem, en svärfar som sitter i fängelse, en syster som bor i Stockholm och inte hör av sig, en gammal kompis som knappt hälsar på ICA. Kort sagt, det mesta i relationsväg.

På många sätt är När havet blåser ljumma vindar en ofärdig roman som saknar både struktur och språklig lyster. Intrigen har alltför många trådar som inte följs upp ordentligt, alltför många karaktärer vars betydelse är oklara för handlingens framåtrörelse. Romanens karaktärer har också tydliga drag från ungdomssåpor, som Beverly Hills 90210 eller Gossip Girl, där omogna unga vuxna känner sig kränkta, bedragna eller orättvist behandlade – av föräldrar, syskon eller kompisar – oavsett vilken skuld de själva har.

Jag tror att Mikaela Holm har velat skriva en bok om livsval och relationer. Och Mikaela Holm lägger verkligen mycket kraft på relationerna med mycket dialog och känsloskvaller, på bekostnad av det som tillför litterär grund till en berättelse. Jag saknar miljöbeskrivningar från den bohuslänska kusten. Jag saknar realistiska scener från arbetet med TV-produktionen (jag har arbetat med TV-produktion i tio år, så jag vet hur det borde vara). Men mest av allt saknar jag fokus i berättelsen. Är det Saras TV-dröm som är det viktiga?Eller är det att få gifta sig med Jakob och flytta till Klädesholmen? Eller något annat?

Men det är, trots alla litterära missar och språkliga klichéer, rätt uppfriskande att läsa något med så stor brist på dramaturgiska knep från den litterära chick-littmallen – underskatta inte överraskningseffekten. Frånvaron av riktning får mig också att tänka: ”det är ju så här det är, livet följer inte en enskild dramaturgikurva med anslag, fördjupning, vändpunkt och upplösning.” Och replikerna från de juvenila karaktärerna får mig att rodna roat. Men ändå: friskt vågat.

 

1 kommentar

Filed under Recensioner, Svenska författare

One response to “Recension: När havet blåser ljumma vindar av Mikaela Holm

  1. Pingback: Sågad av Annika Koldenius | mikaelaholm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s