Två dagar i rad har två skribenter i Dagens Nyheter skrivit nedlåtande om Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg.
Julia Svensson skrev igår: ”Det är skrattretande att i sammanhanget nämna den stundande bokmässan i Göteborg och dess sövande syrebrist; ett PR-event som varken levererar författare, miljö eller stämning av den här kalibern”, när hon jämförde den med en litteraturfestival på konstmuséet Louisiana i Danmark.
Det är en underlig jämförelse. Att jämföra några litteraturdagar på ett danskt konstmuseum med Sveriges största bokmötesplats både för bransch och allmänhet där torsdagen och halva fredagen enbart är för branschfolk. Bokmässan i Göteborg är ett måste. En litteraturfestival på ett konstmuseum är en alternativ mötesplats. Sådana finns i Sverige också, inte bara i Danmark.
Och så i dagens tidning skriver Åsa Beckman: ”Det är ett fattigdomstecken att den största litteraturscenen för svenskt litterärt liv har blivit Bok- och biblioteksmässan i Göteborg.”
Ett ”fattigdomstecken”? Jag undrar på vilket sätt det är ett fattigdomstecken att den största mötesplatsen för litteratur finns på en bokmässa i Göteborg? För att den ligger utanför Stockholm?
Hon skriver det i sammanhanget att det pratas om att starta ett litteraturhus i Stockholm. Och där har hon också åsikten att det vore ”ynkligt” om Göteborg hann före Sveriges huvudstad. Där också, kan man förmoda.
Om jag är arg?
Ja, jag är skitarg.
På att de som skriver i en av Sveriges största dagstidningar tycker det är tråkigt att åka tåg utanför tullarna en gång om året. På det gnäll som finns på att Göteborg gör Sveriges största litteraturevent trots att det inte är Sveriges största stad och förmodligen istället enbart borde göra små mysiga och stämningsfulla festivaler liknande Louisianas. På de presenterade åsikter att det är ”ynkligt” om något bra sker utanför Stockholm.
Ett ”fattigdomstecken” är snarare att Sverige har skribenter och kulturchefer som… äsch, jag orkar inte ens avsluta den meningen, så arg är jag.
Åsa Beckman i dagens DN Kultur:
Annika Koldenius 
Ping: När Annika ryter till… och jag kan bakgrundsstoryn « På första tillslaget
Inte visste jag att Stockholmarna vill ha mässan i Göteborg för att kunna hänga på Park hela natten! Läs hela bakgrundsstoryn här på Hans-Olov Öbergs blogg: http://hansolov.wordpress.com/2012/08/29/nar-annika-ryter-till-och-jag-kan-bakgrundsstoryn/
Alldeles strålande skrivet.
Tack Christoffer.
”Fattigdomstecken” är för övrigt det nya ”kränkt”. Tätt följt av DN’s ”respektlöst”.
Älvsjö mässan gjorde en gång ett tappert försök att locka till sig oss utställare. När vi såg priserna och jag redan visste hur krångligt det är att ta sig dit, tackade vi nej. Nu är det den sjätte bokmässan för vår del och att ha den någon annanstans än i centrum av Göteborg, där den gör sig bäst, är uteslutet för vår del. Men om skribenten inte vill sitta på Park finns det säkert någon annan krog som kan passa. Göteborg har allt en storstad behöver, utom folk som sätter näsan i vädret. Dem behöver vi inte!
Stockholm gjorde ju några patetiska försök att ha en egen mässa på nittiotalet. Det gick ju förstås inte. Väl skrivet för övrigt hälsar bokmässeveteranen som varit med i alla år sen 1985.
Bra rutet! Jag blir trött på att det alltid måste skapas hierarkier, låt allt som lyfter fram litteratur och läsande få ha sin funktion. Det går ju inte ens att jämföra en liten festival med en mässa. Louisiana Literature var ett fantastiskt arrangemang med hög kvalitet och är inte överhuvudtaget jämförbart med den bredd och det utbud som erbjuds på bokmässan. Bara trams att spela ut dem mot varandra, däremot skulle jag gärna åka på en festival liknande Louisiana i Sverige. Kan Moderna ta upp den utmaningen?
Jag gillar verkligen Louisiana och har varit på många utställningar där, senast Sophie Calle. Intressant med konst + litteratur – kopplade man samman konsten med litteraturen på något sätt? Eller var muséet bara en ”vacker lokal”? Moderna muséet är i och för sig också en vacker lokal på en vacker plats. Men någon koppling vill jag gärna ha mellan konst och litteratur, annars finns det ju många andra vackra lokaler att välja bland…
Jo, de kopplade samman konst och litteratur genom att välja passande miljöer för samtalen. Sedan blev det ju en fin upplevelse med olika uppläsningar i den vackra miljön och musiken var vald att passa. Klart spännande helhetsintryck.