Alltings början – jag vet inte om den är så bra, jag…

Jag är nästan halvvägs in i Alltings början och har fortfarande en undran om när den ”ska börja”. ”Historien”, alltså.

Det handlar hittills om en tjejs tonårsliv i början av 1990-talet. Om att hänga på krogen. Spana efter killar. Jag känner igen referenserna mycket väl – musiken, litteraturen, modet, tidsandan och aids-hotet, som gjorde sex till något farligt dödligt. Också Stockholm känner jag igen, eftersom jag bodde där 1992-93. Men det räcker inte. Jag får inte riktigt fatt i Karolina Ramqvists berättelse. Jag har faktiskt lite tråkigt när jag läser.

Istället kommer jag på mig själv att längta efter Louise Boije af Gennäs Ta vad man vill ha. Så jag går och plockar ner den ur bokhyllan och börjar läsa den istället. Också den handlar om Stockholm i början av 90-talet, om kvinnor som går ut på krogen för att leva ut och finnas till. Men den är oändligt mycket roligare att läsa. Oändligt mycket vassare.

”Ta vad man vill ha”-repliken finns också med i Alltings början. Det är så Sagas mamma vill att Saga ska göra. En fin blinkning till af Gennäs bok, tycker jag.

Jag tror jag kommer att förstå och gilla Alltings början när jag läst ut den och funderat ett slag kring den. Den har ett sådant tempo – eftertänksamt, på gränsen till avmätt blasé. Den är liksom… tyst. Som den där coola tjejen i rökrutan som tyst står och iakttar andra, men inte säger så mycket själv. Och som kommer med de där dräpande replikerna när man minst anar det.

Jag gillar förresten också att Karolina Ramqvist nämner boken Dirty Weekend av Helen Zahavi. Men det är mest av nostalgiska skäl. Det var den boken jag fick som present av min man på vår första date. Inga rosor och praliner från den killen inte, utan en feminist-roman. Klart jag gifte mig med honom!