Haren med bärnstensögon är en judisk släktkrönika.
Det är en tidsresa genom 18- och 1900-talet.
Det är oavbrutet fascinerande att glimta en värld, svunnen och överdådig. I Europa. I Paris. I Wien. Men också USA, England och Japan. Jag får inblick i politik, kulturliv, familjeliv. Och det är oerhört fascinerade att höra om den utbredda och öppna förekomsten av älskare och älskarinnor i slutet av 1800-talet och början på 1900 – ”det var väl inte något konstigt med det…”
Familjen Ephrussi var mycket rika, ursprungligen ryska judar från Odessa, med pengar, konst, möbler och smycken i överflöd. De startade en bank med hjälp av pengar från spannmål. Och generationerna därefter, där äldsta sonen alltid förväntades föra familjens bankarbete vidare och där de yngre barnen kunde ägna sig åt familj (kvinnorna) eller kultur och vandringsår (männen).
Fram till 1938 det vill säga.
Jag trodde inte jag skulle bli berörd. Jag har läst om Andra Världskriget förut. Men inte på detta sätt. Inte nyligen. Nej, faktiskt inte alls i vuxen ålder. Bara tanken på att någon annan skulle komma och bulta på min dörr, komma hem till mig och säga: ”det här är inte ditt längre, nu är det vårt”. Att inte veta om ens nyfödda barn ska överleva, för att det inte finns mat att få. Att veta att allt det som dina förfäder arbetat för, det som du skulle föra vidare, är stulet.
Det känns inuti.
Som en röd tråd i släktkrönikan finns en samling netsukes – små japanska snidade föremål i antingen trä eller elfenben. De köps av Edmund de Waals farmors fars kusin, Charles Ephrussi, när japanska föremål var högsta mode i Europa i slutet av 1800-talet. De ärvs sedan, färdas från Paris, till Wien, till Japan, för att så småningom komma i de Waals ägo i England. Samlingen var en av de få saker som familjen lyckades gömma för nazisterna.
Kanske är det språket som gör det verkligare? Edmund de Waal har ett torrt och nästan akademiskt språk – arkivfakta och händelser staplade efter varandra. ”Det är inte fiktion, det här. Det har faktiskt hänt. Ta del av allt material jag samlat!” tycks Edmund de Waal vilja säga. Han avslöjar inte mycket vad hans släktingar kände. Bara vad de gjorde.
Men det räcker långt.
Haren med bärnstensögon ger inte människorna liv, men tiden liv genom människorna.
Annika Koldenius 
En riktig bra bok är det!
Vad bra den låter! Tror jag läste om den i ”Vi Läser” och blev intresserad av den. Tack för du påminde mig! 🙂
Kom å låna, bara!
Så roligt att läsa din text. Jag blev överraskad så mycket gillade jag.
Ping: Edmund de Waal – Haren med bärnstensögon « Books ABC