Jag vet att jag har hört Eric Ericson prata om den här teckningen. Jag tror faktiskt att det var på Filmfestivalen i Göteborg för två år sedan. I ett samtal om kreativitet där också Amanda Ooms deltog.
Men jag kan minnas fel.
Jag tror också att jag sett Eric Ericson rulla ut den 21 meter långa teckningen och visa den, peka på den, berätta något.
Men det kan också vara något jag drömt.
Det som faktiskt är sant, är att jag just har hittat pocketversionen av teckningen på Emmaus här i Borås!
Alltså: en 21 meter lång teckning i ett komprimerat pocketformat.
Som pågår.
Sida efter sida.
”Hur stor kan egentligen en stad bli?” frågar baksidestexten. ”Om man åker genom Los Angeles, Tokyo eller Kairo, får man lätt känslan av att staden aldrig tar slut. Staden tycks fortsätta hela tiden.”
Jag gillar bildens möjligheter – att berätta något utan att använda ett enda ord. Där betraktaren själv får fylla i, skapa historier, hitta känslor. Befriande och gränslöst!
Jag gillar Eric Ericsons idé och att han genomfört den. ”Nämen jag ritar en 21 meter lång teckning med bara hus.” Eric Ericson har tidigare gett ut boken Brev till samhället. Också den en bra genomförd idé.
Boken heter Panorama. Utgiven på Kartago Förlag.
Annika Koldenius 
Synd bara att den inte kan ges ut som bokrulle!
Det fanns en konstnär i Göteborg som lämnade efter sig en rulle av det här slaget, men med mera symboliska teckningar. Vi försökte köra den på TV men hade inte rätta tekniken för det och sedan vet jag inte vart den tog vägen.
Men bokrullar har ju en anciennitet jämfört med boken. Man kanske förstår de långa sammanhangen bättre, och så går den ju att spola fram och tillbaka.
Jag försöker bara föreställa mig 21 meter, jag.. Jag skulle kunna ha teckningen som bård runt hela vardagsrummet, kanske?
Varför kunde ni inte filma ”er” rulle? Det måste väl ha funnits rälsar? Eller fast kamera, så rullar någon förbi rullen bara? Eller var den för stor för det? Klurigt..