Recension: Little Bee av Chris Cleave

Little Bee berättas ur två perspektiv, dels ur den nigerianska flyktingflickan Little Bees, dels ur den nyligen blivna änkan Sarah O’Rourkes. Little Bee har flytt till England från en säker död i oljekrigens Nigeria; Sarah har just blivit änka. Det finns en koppling mellan dem, som gör att Little Bee kontaktar O’Rourkes när hon kommer till England. Men den kopplingen får läsaren veta först en bit in i boken. Klart står tidigt att kopplingen mellan dem utgör romanens spänningstråd, som för berättelsen framåt. Vad hände egentligen? Och varför tror Little Bee att O’Rourkes kan hjälpa henne att stanna i England?

Det finns problem med att historien berättas ur två perspektiv och det är att Sarahs kapitel är ledigare berättade och gestaltningen säkrare. Chris Cleave gör det mycket lättare för mig att förstå Sarah – en kvinna i min egen ålder som är journalist och har barn – än att förstå en nigeriansk flyktingflicka. Jag förstår att kapitlen med Little Bee måste finnas med, annars kan inte historien berättas som den gör. Men de saknar en djupare gestaltning som gör att jag inte kan solidarisera mig med Little Bee som jag borde. Jag förstår inte vad som driver henne, men jag förstår hennes funktion i berättelsen. Liksom jag förstår Sarahs älskares funktion som stiff-upper-lip-engelsman och Sarahs sons funktion som den som ska föra alla samman. Men jag vill inte läsa en berättelse om funktioner, utan om människor.

Berättelsen är viktig. Det är ingen tvekan om det. Många mänskliga och viktiga frågor tas upp: sorg, kärlek, ondska, solidaritet, kolonialisering, avhumanisering av flyktingar, vad man måste göra för att överleva. Men som litteratur betraktat så känns texten ofärdig. Vissa delar är briljant berättade, andra trevande, några dialoger – som får vindla sida upp och sida ner – blir snarare politiska debattartiklar.

Dock – läser man Little Bee som inte en berättelse om människor, utan som en berättelse om ett havererat politiskt system utan medmänsklighet, så fungerar den alldeles utmärkt. Då fungerar också det alldeles för myckna Hollywoodskimriga slutet också.
Andra om Little Bee: