Dela upp Babel i tre program – här är mina förslag!

Jag sitter och tittar på Babel. Jag har egentligen inte tittat på Babel under den nya säsongen med ny programledare och ny programtid, men nu sitter jag och tittar på SVT Play och ser programmen i en följd. Som gammal TV-görare är det intressant att se flera TV-program i en serie i en följd; strukturerna blir exaktare, programelementen framträder i tydlighet. Vilka byggstenar fungerar i flera program i rad? Vilka blir trista? Vad längtar jag efter i nästa program?

Faktum är att jag rätt fort blir uttråkad. Och det är inte alls Jessika Gedins fel. Det är hela formatet det är fel på. Jag slutade egentligen titta på Babel regelbundet när det blev en timmes litterär talk-show med flera gäster och publik.

Jag har svårt för talk-shows. Talk-shows kräver gäster som kan prata, det hörs ju på namnet. Författare är ganska ofta personer som hellre skriver än talar. Eller så pratar de för mycket när de väl får chansen. Och att prata om sitt eget skrivande, eller sina egna berättelser? Nej, det fungerar sällan jättebra. ”Läs boken istället!” tycks många vilja säga i tanken att avslöja för mycket av handling eller mening. Bättre är det när kritiker eller översättare tar plats i studion och samtalar i ett utifrånperspektiv på litteraturen.
Talk-shows kräver också en programledare som kan samtala och inte bara ställa frågor, eller i alla fall få sina gäster att samtala med varandra – helt enkelt en aktiv programledare som lägger sig i, som tar lite plats, som flirtar med publiken. Inte en utfrågare.

Det bästa i Babel är när gästerna själva tar över programmet och ger det liv. Som när Åsa Linderborg, Jonas Sjöstedt och David Lagercrantz pratar arbetarlitteratur. När människor samtalar med varandra fritt så vet man aldrig var det ska hamna någonstans! Det ger nerv och spänning. Och visst är reportagen bra också, människor i sin rätta miljö blir alltid mer avslappnade och mänskliga (om det är så vi vill ha dem?). Jag älskar intervjuerna med Elizabeth George och Tomas Bannerhed.

Ibland undrar jag också över urvalet i programmet – nyhetsvärderingen om vi vill kalla det så. Nathan Larson? Var det någon reporter som ville åka till New York, eller? Och tema-tanken?
Teman är jättekul när man jobbar i en redaktion, det vet jag själv av egen erfarenhet. Men det är verkligen inte roligt att titta på! Krimspecial? Den som inte gillar deckare stänger av direkt. Italien i litteraturen? Bara för att Silvia Avallones Stål är en jättebra bok så behövs det inte göras nästan ett helt Babel om Italien i litteraturen. Variation, spänning och nerv är det som får mig att stanna kvar och vilja titta klart på ett program.

Okej. Jag kanske är lite sur idag. Så himla dåligt är Babel inte för det mesta. Men det är så synd att det bara finns ett litteraturprogram. Det måste liksom gapa efter mycket och rymma allt då: författarintervjuer, temasamtal, reportage med författaren på plats i något som anknyter till hens roman, facklitteratur om Carola (hallå!), små roliga kortfilmer som visas när nya gäster ska tas in. Puh! Det är som om Babel inte riktigt vet vilket sort program det vill vara. Allra bäst fungerar Babel de sista fem minuterna, när gästerna ska ge boktips.

Dela upp Babel i flera olika program! Det är verkligen mitt förslag.

Så hej alla TV-producenter som läser min blogg! Här kommer tre nya TV-program om litteratur.
Kom ihåg var ni läste det först:

Bokcirkeln

Tre personer med rörliga intellekt, vana av att sätta ord på känslor och vana vid berättelser, diskuterar en aktuell bok tillsammans med en samtalsledare/programledare. Det kan vara en kritiker, en annan författare, en konstnär, en bibliotekarie, en filmjournalist, en filmregissör osv. Författaren sitter i publiken och lyssnar och ger i de sista tio minutrarna av programmet sin bild av berättelsen.

Talk-showen

Man kan säga vad man vill om Skavlans kvinnosyn, men det är faktiskt en bra talk-show där gästerna uppmuntras att prata med varandra. Åh, vad jag gillar samtal som man från början inte vet var de ska hamna. Men snälla, gör det inte till något annat än en talk-show då! Låt samtalet om litteratur, från olika perspektiv, vara den röda tråden. Nya titlar, nya författare, kritik, översättare – allt kan få plats. Och skippa tema-tanken!

Det aktuella litteraturnyhetsprogrammet

Litteratur ute i miljö! Varför inte spela in litteraturprogram ute på plats? Med påor från ett bibliotek, hemma hos någon författare och med fokus på nya titlar, branschsnack osv, med dramaturgin lånad från sportnytt eller ekonominyheterna: topplistor, mest utlånade på biblioteken just nu, veckans snyggaste omslag, hetaste nya förläggarna, veckans snackis på bokbloggarna, jämföra recensioner. Jösses, jag trodde inte att jag skulle skriva det här men: göra litteraturen lite sexigare.

Annonser

9 kommentarer

Filed under Bokbranschen, Kulturdebatt, Litteratur i TV och radio, Media/Journalistik

9 responses to “Dela upp Babel i tre program – här är mina förslag!

  1. Låter som tre program jag vill se. Jag är inte Babel-van, så nu måste jag kolla på ett program för att se vad du sett!

  2. Gärna fler litteraturprogram, men jag gillar verkligen tematanken. Jag tycker dessutom att Gedin gjort programmet bättre. Däremot är det en riktigt dålig sändningstid.

  3. Sändningstiden är verkligen kass. Och jag håller med dig om att det sällan är kul att SE författare prata om sin bok och sitt skrivande. Elizabeth George var en höjdare. Men en uppsminkad och uppvarvad Åsa Larsson var det direkt smärtsamt att titta på, liksom Roslund&Hellström i samma avsnitt. Däremot är det ofta spännande att HÖRA intervjuer med författare i radions P1 Biblioteket. Kan inte förklara skillnaden.
    Din idé med tre olika vinklade bokprogram är toppen.

  4. Nu satte du ord på exakt min upplevelse också. Gedin är en bra programledare men lyckas som sagt inte riktigt elda under samtalet. Jag har också vid flera tillfällen gett upp när temat inte intresserat mig (och inser nu att det där med att kolla på Babel har fallit us mitt radar). I och för sig vill jag inte ha för mycket småplock så att det blir snuttifierat, men som du säger, variation och litterära överraskningar snarare än långbänkar. CObra som bäst är ett bra exempel. Jag älskar teman däremot, och kan njuta av att läsa tematiskt, men bara om de enskilda bitarna är tillräckligt intressanta i sig själva också.

    • När teman är bra är det bra! Men ibland känns det som om det inte håller ända fram, och så skarvas och höftas inslagen för att de ska ”passa”. Men det är ju en redaktionell oförmåga att hitta vinkeln som gör inslaget eller programelementet intressant. Usch, jag vet ju det där, eftersom jag själv jobbat med teman i TV-program.. :/

      • Vi är så rörande överens. Varje del i temat måste vara tillräckligt bra för att stå för sig själv, också utanför temat. Men ofta blir det just som du säger, skarvat och höftat och tvångsmässigt inpassat. Kunde de inte göra kortare/mindre omfattande teman, så att det håller rakt igenom. Varför denna mastodontambition varje gång? Ja, ja, det är ju lätt att sitta här och tycka…

  5. Pingback: Dela upp Babel på tre? | Jennys författarblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s