Recension: Ingenting att ångra av Trude Marstein

Recensionen också publicerad i Borås Tidning 5 april 2012

Det första jag gör när jag läst klart Trude Marsteins Ingenting att ångra är att jag sms:ar min man att jag älskar honom. Sen börjar jag gråta. Känslan av jag vill gå och ta på våra saker, bekräfta att vi finns, jag och min man, tillsammans, vårt liv, våra barn, kan jag inte skaka av mig på hela dagen.

Ingenting att ångra är nämligen en högst obehaglig berättelse som genom otrohet sätter fokus på den äktenskapliga relationen – vad kan man egentligen förvänta sig av den människa man är gift med? Hur mycket gemensamt måste man ha för att fungera tillsammans? Räcker vackra minnen? Gemensamma barn? Eller måste det finnas fler gemensamma nämnare än så?

I Ingenting att ångra får vi följa Vegard och Heidi under två dygn. De har varit tillsammans i fjorton år och har tre döttrar. När Vegard åker i förväg med döttrarna till sommarstugan, måste Heidi stanna kvar i stan för att jobba klart det sista innan semestern. Det är så hon säger. Men i själva verket ska hon träffa sin älskare Mikkel.

I frånvaron av varandra funderar Heidi och Vegard på sin relation: Vegard i deras gemensamhet i sommarstugan, där han går omkring bland döttrar, fiskespön och syltburkar, Heidi utanför deras gemensamhet, tillsammans med Mikkel på hotellrum och restauranger. På detta sätt görs kontrasterna större. Det är mycket skickligt och konsekvent genomfört och Trude Marstein låter läsaren vara inne i huvudet på både Vegard och Heidi i ett stream of consciousness, där inre monologer varvas med faktiska händelser och texten blir två personers tankar om varandra som flödar fritt utan moraliska filter. Och det är då det blir riktigt obehagligt, så ärligt att jag tappar andan. Det är tankar om att bekräfta tillsammansheten, besvikelsen när den andre inte responderar, förväntningar på att dela upplevelser på rätt sätt. Förväntningar på sex. Det kan vara vågat att ha ett stream of consciousness som berättarsätt och jag irriteras också över att stilen ibland blir viktigare än berättelsen. Det blir tröttsamt att läsa, ansträngande att följa med i tankeflödet. Men det är konsekvent genomfört och gör också att Heidis och Vegards vardagliga tankar blir ännu mer obehagliga.

Kåtheten är central i Ingenting att ångra. Det kanske inte är så konstigt i en otrohetsroman, men det speglar den upptagenhet av sex som finns idag – ingenstans slipper vi undan frågor om hur ofta man måste ligga med varandra för att ha ett lyckligt äktenskap. Vegard och Heidi ligger inte med varandra. Jag slutar efter ett tag att räkna hur många samlag som Heidi och Mikkel hinner med. Skickligt leker också Trude Marstein med våra föreställningar. Högst medvetet, och helt utan moraliska pekpinnar, låter hon det bara ske; att det är kvinnan som låter mannen ta hand om de tre döttrarna medan hon träffar sin älskare. Det omvända hade varit en omöjlig berättelse.

Samtidigt är det klart befriande att läsa en skildring av en så ansvarslös kvinna. En kvinna som främst tänker på hur många orgasmer hon ska få. Och som utan att blinka sätter sig på tåget till sin familj när hon fått det hon vill ha.

3 kommentarer

Filed under Boktipset, Recensioner

3 responses to “Recension: Ingenting att ångra av Trude Marstein

  1. Anna Teichter

    Som så ofta så vågar jag förstås inte läsa din rec förrän jag själv är färdig med boken.😉 Jag har bara skumläst i det du skrivit. Men hittills: Tycker du inte att det var jobbigt att läsa med alla dessa kommatecken hela tiden? Guuu så tröttsamt tycker jag. Eller är det det som du menar med att det krävs en del att följa med i huvudpersonernas tankar?

    • Ja, precis Anna. Det är tröttsamt att stilen ibland blir viktigare än berättelsen. Men eftersom det är så konsekvent, så funkar det på det hela taget, tycker jag. Dock kräver det mycket av läsaren… Kanske för mycket? Vad tycker du?

      • Anna Teichter

        Nu har jag kommit en bit in i berättelsen och ”vant mig” vid stilen. Den känns lite lättare nu. Och berättelsen som helhet intresserar mig så jag läser vidare.🙂 Fast jag känner mig i alla fall mer bekväm med ”lagom” kommatecken i en bok.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s