Recensera utan Google – om recensentstolthet och bloggstolthet

Det är roligt att ha börjat ett samtal kring vad en recension är, hur den skrivs och om hur man inte ska använda Google när man skriver om böcker.

Både Enligt O och Och dagarna går skriver om bloggstolthet när de menar att de aldrig någonsin tjuvkikar på vad någon annan tycker innan de själva bloggar om en bok. Det är verkligen kul att läsa alla kommentarer på deras bloggar efter mitt inlägg och paralleller till musikbranschen, där konserter som ställts in recenserats ändå.

Jag tillhör ju de som är en “riktig” recensent, även om jag också har den här bloggen, där jag  också skriver om andra läsupplevelser utöver de böcker jag recenserar för Borås Tidning.

Men det är annorlunda att skriva en recension som ska publiceras i en tidning mot att skriva en recension direkt för bloggen. Jag säljer ju faktiskt min text till Borås Tidning, och jag förutsätter att de betalar mig för att jag ska skriva min åsikt om boken, inte för att googla fram någon annans. När jag skriver för Borås Tidning har jag också ett visst antal tecken att förhålla mig till. Jag är också lite korrektare i mitt tilltal medan jag i bloggen är lite friare, mer personlig. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Men jag tänker att det ska vara skillnad på en riktig recension och allmänna tankar om en bok i ett blogginlägg. Därför är jag också tydlig på bloggen när en text också är publicerad i Borås Tidning.

Nu ligger i alla fall recensionen ute, den som var orsak till hela den här tankegången – Tillbaka till henne, publicerad idag i Borås Tidning. Ja, jag läste ut boken. Nej, jag googlade inte alls. Däremot så läste jag med intresse recensionen i Svenska Dagbladet igår, när jag redan hade skickat in min text för länge sedan, och inser att vi båda recensenter använt ordet ”berättarglädje” om det som finns i Sara Lövestams bok… Så Anna Teichter får väl lite vatten på sin kvarn i sin kommentar om recensioner som påminner om varandra.

Men det kan vi kanske samtala om i ett annat inlägg längre fram?

 

4 kommentarer

Filed under Bokbranschen, Recensioner

4 responses to “Recensera utan Google – om recensentstolthet och bloggstolthet

  1. Jag tänker att det självklart är en skillnad mellan att skriva för tidningar eller att skriva i en egen bokblogg. Kraven på bloggar är inte lika höga och ingen har betalat oss för det vi gör. Samtidigt skulle jag önska att tidningarnas recensenter går utanför den ganska klassiska mall, med ett förutbestämt vokabulär, som säkert bidrar till likheten. Det är inte alltid mest informativt att läsa en recension i en stor tidning, tvärtom är det ofta ganska tråkigt. Jag tror att kultursidorna skulle vinna på lite mer personliga anslag.

  2. ochdagarnagar

    Inte är det konstigt om recensionerna ibland använder samma adjektiv för att beskriva exempelvis språket eller handlingen. Förhoppningsvis är det ju samma bok man läst och upplevelser och analys kan ju likna utan att man plagierar eller härmar. Håller med Linda om att det vore spännande att läsa personligare hållna texter även på kultursidorna. De stora drakarnas recensioner blir ofta ganska lika. Nu hörde jag på radion att ett antal mindre tidningar gått samman och ska publicera samma recensioner. Det är tur att bokbloggarna finns så att där ljuder många röster!

    • Personligt hållna recensioner är ju intressant. Oftast blir ju en läsning just personlig eftersom man ju har personliga erfarenheter som speglar läsningen. Däremot vet jag inte om det är rätt väg att gå. Då blir ju en recension snarare lik en krönika eller just ett blogginlägg. Kanske är det så att vi är vana vid att läsa personliga texter, så att vi förväntar oss även en personlig ton i texter som kanske inte ska vara det?
      Däremot tycker jag att litteraturkritiker överlag kan arbeta med att själva recensionen ska vara läsvärd som egen text. Ibland är det faktiskt tråkigt att läsa recensioner just för att texten i sig är trist.

      • ochdagarnagar

        Jo det är sant att recensionerna måhända bör lämna öppet för läsaren att relatera till sina egna erfarenheter och är texten för personlig så styrs läsarens tankar kanske allt för mycket in i vissa banor. Tänkvärt ät att skriva texten i sig så läsvärd att den kan stå på egna ben som text oavsett bokens innehåll osv. Det behöver jag personligen jobba mer på, bloggare eller recensent, alla vill vi ju skriva texter som funkar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s