Nu händer det igen!
Jag börjar läsa en bok. Jag gillar den jättemycket. Jag slutar läsa.
Det är som om jag är rädd för att läsa vidare, rädd för att boken inte ska visa sig vara så bra som jag först trodde. Jag läser kanske 50 sidor, läschockas av styrkan i berättelsen, eller språket, eller berättarperspektivet, eller ämnet.. och blir tvungen att ta paus och hämta andan.
Och ja, det har hänt förr. Så ofta att det nog är dags att kalla det en vana.
Magnus Dahlströms Spådom ligger sedan någon månad och väntar i hyllan sedan. Där kom jag 66 sidor. Paus. Orlando är på paus. Nattvakten likaså.
Men nu är det lite trixigare, för nu är det en bok som ska recenseras, en tegelsten på nästan 600 sidor. Jag kan inte låta den ligga på paus i hyllan i en månad.
Så vad göra?
Varför slutar jag läsa en bok som är riktigt bra?
Under Läsande
Annika Koldenius 
Hugg tag! Det är ju inte som om världen går under om du blir besviken och om du blir besviken så kommer du ju bli det om en månad också.
Ja. Du har rätt. Och så ska jag ju skriva en recension på boken om någon vecka, det blir svårt om jag inte läst den…
haha, ja det kan bli lite knepigt. Annars kan man ju alltid googla ihop något;)
Jag är lite rädd för att vad folk gör då är att bläddra lite, och/eller kolla in andras recensioner och slänga ihop nåt ….
Usch. Gör andra verkligen så? Brukar inte det märkas i recensionen sen? Jag har faktiskt aldrig gjort så.
Hmmmm, jag tycker att det händer ganska ofta att många recensioner är likvärdiga och jag undrar om de verkligen kommit på detta själv eller sneglat på andra recensioner… Trodde att den egna recensionen skulle bestå av ett personligt reflekterande. Naturligtvis utifrån ett visst perspektiv som ska ses med ögon ”utifrån” men även ett mått av ”eget tänkandet”. Minns en gång jag läste en recension av en bok som jag tror fyra recensenter hade skrivit i fyra tidningar och de var ungefär samma alla likvärdiga. IIla tyckte jag om det. :;-(
Ping: Hur kan man använda google så? | enligt O