Alla har säkert lekt med tanken ”tänk om”. Tänk om Napoleon vunnit Waterloo… Tänk om Mao aldrig genomfört Kulturrevolutionen… Hela Tivoli är ett enda ”tänk om det var så här istället!”.
Att läsa Tivoli är som att befinna sig på just ett sådant; farten är hög, det snurrar rejält. Tivoli är fyra historier, fyra separata delar som till slut hör ihop – en förmodad Gustav Vasa i Sverige i början av 1500-talet, feministen Cajsa i ett nutida men mycket annorlunda Stockholm, en ung Johanna från Uppsala bosatt i London på 1700-talet och en samtida arbetslös Niklas som blir övervakad av en kinesisk superagent på uppdrag.
Tivoli är en Odyssée över vår moderna historia, men förvrängd i fakta, förvildad i konturerna. Det verkar normalt till en början; sen smyger sig uppenbara fel på, i detaljerna, i medkänslan, i moralen – allt är Lustiga huset. Och ändå känns människan igen – oförmögen att förstå konsekvenserna av sitt handlande, oförmögen att se helheten, i händerna på den som har mer makt, starka mot svaga.
Varje del har sitt språk. Det är satir, det är pastisch, det är intelligent humor, det är punkig talstrecksprosa utan skiljetecken. Det är samhällskritik på förtvivlad nivå! Kapitlet om Cajsa innehåller till exempel kommunikationsmonopol med å-foner, främlingsfientlighet och ursprungsfascism, terrorism och frihetskämpar. Allt som en skrattspegel av vår egen tid.
Också hur vi idag använder historiska personer för att tjäna syften, lyfta fram vissa delar och mörka andra, göra om så att det passar budskapet. Kanske försöker Kim Kolliander säga vad som händer om vi inte minns vår historia i en tid där en statsminister varnar för visioner om hur ett bra samhälle ska se ut och där en partisekreterare förfalskar rösträttshistorien?
Ja – vilka är vi utan vår rätta historia?
Recensionen publicerad i Borås Tidning 7 november 2011
Annika Koldenius 