Intimitet av Hanif Kureishi och vidare till den manliga monologen

Ni som följer mig på twitter vet att jag läst Intimacy av Hanif Kureshi. Det har varit svårt att låta bli att kvittra citat på citat på citat.

Men Intimacy är en sådan bok där jag hittar så fina citat som jag vill brodera bonader av och hänga upp på väggen, ja så vackert och klokt är det. Om människan, livet, kärleken, möten med andra, relationer.
Som det här: ”Without love, most of life remains concealed”. Eller det här: ”Desire is the original anarchist and under-cover agent.” 

Det betyder inte att huvudpersonen i Intimacy på något sätt är vacker och klok. Nej, på första sidan klargör han tydligt att han imorgon tänker lämna sin fru och sina två söner för att han inte längre står ut. Han tänker gå ut genom dörren, lämna allt. Till och med den nyinköpta kostymen som han just lämnat till skräddare för justeringar (den tänker han mycket på).

Berättelsen är sedan en vemodig monolog över kärlek, livsval, sex, vänskap, där berättaren hela tiden letar efter tecken som ska hjälpa honom att hindra beslutet han fattat. Berättaren är smart, klok, finurlig och framför allt – ärlig. Berättaren vecklar upp sitt liv för mig, läsaren, och egentligen gillar jag honom mindre och mindre för var sida som går. Den självgode! Den hycklaren! Den otrogne jäveln! Den själviske! Och samtidigt… Den rättframma ärligheten – så befriande!

Samma manliga monolog, samma vemod, samma ärlighet har jag tidigare läst i Philip Roths The dying animal (som blev filmen Elegy, regisserad av Isabel Coixet. Jag har tidigare bloggat lite om skillnaden mellan boken och filmen på Bokcirklar här.). Jag gillar det alltigenom rättframma manliga perspektivet som inte låtsas vara något annat än jakten på odödlighet. Den manliga kåtheten, jakten på kreativitet, att hålla sig ung genom unga kvinnor och längtan efter närhet genom sex. Roth och Kureshi är knappast ensamma om temat…

Och jag tänker varje gång jag läser något liknande: Tänk om jag fick skriva en liknande monolog? Tänk om jag fick byta ut alla han mot hon? Tänk om jag skrev en monolog om att fly mitt åldrande genom att lämna min man, mina barn för att ha sex med unga män och längta efter deras oförstörda kroppar? 

Well…
Some day I might just do that!

Annonser

2 kommentarer

Filed under Recensioner, Skrivande

2 responses to “Intimitet av Hanif Kureishi och vidare till den manliga monologen

  1. Hanif Kureshi är så bra, men den här har jag inte läst. Måste göra det!

    • Det var första gången jag läste något av Kureishi, men jag gillade hans sätt att skriva. Hur historien och karaktären vecklades ut, blad för blad… Hur jag fick små, små ledtrådar till karaktären och hans liv, det som tankarna avslöjar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s