Mode, Fotografi, Röhsska, Carl Bengtsson

Det första jag tänker när jag ser Carl Bentgssons fotografier är att de lever. Det finns liv i dem. Och ju mer jag tittar, desto mer liv upptäcker jag. Egentligen är det ju ”bara ” modebilder, ”bara” vackra bilder på vackra människor i vackra kläder i vackra miljöer. Det är också mystiskt, undflyende, vilsamt. Sagolikt. Men det är något mer, ett extra lager som jag inte kan sätta fingret på. Vad skiljer dessa bilder från tusentals andra modebilder? Det är inte förrän jag börjar prata med Carl Bengtsson om bilderna, som jag begriper varför.

Vi står i en av utställningshallarna på Röhsska muséet i Göteborg, det är 16 september, pressvisning pågår, hängningen är inte riktigt färdig. Carl Bengtsson ser lite förlägen ut, frågar: ”vill du veta något?” Ja, kanske om en stund. När jag tittat färdigt. Kanske då.

Så vad är det då?

Carl Bengtsson berättar för mig att han inte egentligen har en färdig tanke med vad han ska fota förrän han kommer ut på plats och träffar modellen. För honom handlar det främst om att skapa ett möte med modellen, att hon ska känna förtroende för honom och att hon ska kunna vara sig själv. Visst har han och stylisten kommit överens om ett tema, en färg, en miljö; visst finns det ett uppdrag. Men han vill inte ha något poserande, inget färdigt, inte någon mall att efterlikna. Han improviserar på plats, låter mötet mellan honom och modellen bli det som gör bilden levande.

Gör ni inga berättelser? frågar jag, undrande… Instruerar ni inte modellerna att berätta något?
”Nej, jag vill tvärtom att de ska våga vara sig själva”, svarar Carl Bengtsson.

Och då kommer det för mig: de är inga modebilder – de är portätt! Det är det som skiljer! Det är verkliga människor på bilderna, inte bara vackra ansikten…

Mötet! Samtalet! Förtroendet! Jag får komma nära!

Vi blir länge stående framför en bild med en kvinna i art deco-miljö med svarta ögon som tittar rakt på mig. Återigen – mötet är det viktiga, den kreativa processen på plats. ”Välja bilder, redigeringen efteråt! Det är det tråkigaste som finns!” utbrister Carl Bengtsson. ”Då är ju jobbet redan klart!”

Sen är det min tur att bli förlägen. Jag tror att jag kommit på något eget, något unikt när jag upptäckt bilderna som porträtt, snarare än modebilder. Så är det ju inte. Boken som lanseras i samband med utställningen på Röhsska heter…

Portraits.

Modeporträttfotograf Carl Bengtsson. Foto: Annika Koldenius

20110918-145612.jpg

Annonser

2 kommentarer

Filed under Film/foto, Recensioner

2 responses to “Mode, Fotografi, Röhsska, Carl Bengtsson

  1. Va fint och målande beskrivet av en vacker stund med bilderna. Jag håller helt med! /f

    • Ja, bilderna talade verkligen till mig. Och gör fortfarande. Och i boken hittade jag dessutom en bild (som jag tror inte är med i utställningen) som kändes som att titta på sig själv. Det var en märklig upplevelse.. Inte för att det var porträttlikt, inte alls, utan bilden fångade snarare en sinnesstämning som jag delar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s