Bilder, berättelser och Fotografiska

När jag var på Fotografiska i måndags så började jag fundera över vad det är i ett fotografi som jag faller för, vad det är som fångar mig. Och jag tror att det är de som gömmer en berättelse, de som sätter fart på min fantasi; de som får mig att undra: vem är det? vad gör hen där? Och ibland faller jag för en bild som överraskar – något som får mig att se en ordinär sak med nya ögon, något som kan skapa en ny berättelse. Där också.

Det var fyra utställningar på Fotografiska: Mapplethorpe, The Invisible Man, Lowlands och Nordic Women in Chanel. I alla dessa utställningar, bland alla dessa fotografier, så var det bara tre som fångade mig. Jag kanske har blivit kräsen på äldre dagar?Eller så är det kanske så att jag måste jag välja ut en bild som jag kan koncentrera mig på? Det blir för mycket intryck annars, helt enkelt.

Den första bilden jag föll för var en Mapplethorpebild. Den hade ingen berättelse, men var så estetiskt vacker så jag blev stående i tio minuter bara för att låta bilden sjunka in. Motivet var en hals. Inte mer än så. Men halsen var sträckt och plåtad från sidan så att en diagonal bildades från nedre vänstra hörnet till övre högra. Så enkelt. Så vackert. Mapplethorpes bilder är mycket smakfulla, mycket estetiska. Det är mycket ljus, mycket skugga, svart och vitt, alltid noggrant arrangerade. Ja, jag vet att det är mycket naket, men det nakna blir aldrig pornografiskt. Det blir bara förevisade – så här vacker kan människokroppen vara. Någon som skrivit bra om Mapplethorpe-utställningen är Maria Lantz i DN.
Den andra bilden var från Nordic Women. En kvinna som sitter på en perrong. Hon sitter i vänstra hörnet och perrongen breder tom ut sig bakom henne. Vem är hon? Vart är hon på väg? Här gömmer sig en berättelse!
Annars var de andra modebilderna vackra, men tomma. Jag tänder inte längre på ett vackert sminkat ansikte utan sammanhang, utan berättelse.
Och sista bilden: ett par som ligger och kysser varandra på en sommaräng, hon ligger överst. Vackert komponerad, ängen sträcker sig ut bakom paret. Vilka är de? Varför är de kära i varandra? Hur kommer det gå för dem? Bilden var från Lowlands-serien.
Fotografier sätter verkligen fart på min fantasi.
Och det som är fantastiskt är ju att det inte finns några exakta svar, utan berättelsen kan ändra sig beroende på vem som tittar och när.

Lämna en kommentar

Under Berättelser, Film/foto

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s