Det är en scen som jag kommer ta med mig från Torbjörn Flygts Outsider, som jag kommer att minnas som något av det roligaste, mest realistiska, ömsinta porträtt av en mammas kärlek till sin dotter som jag läst och det är scenen från kräksnatten.
Alla som har barn vet hur det är att torka upp nattkräks från barnens lakan, egna lakan, golv, toalock, toagolv, kuddvar, kuddar, barnens pyjamas, den egna nattsärken (en gammal t-shirt?) och sen försöka skölja av det värsta i duschen, lägga i blöt i badkaret, försöka stuva in så fort som möjligt i tvättmaskinen och gud förbjude om man inte har egen utan måste ner i en mörk tvättstuga mitt i natten, höra hur det kommer en hulkning till, inte hinna riktigt och så är det igång igen…
Flygt breder ut det till ett helt kapitel som samtidigt beskriver inte bara kräks och mammakärlek, utan också den mänskliga förnedring som det innebär att ringa till jobbet, nej jag kan inte komma imorgon, tvingas fjäska för att inte förlora det där jobbet, möta granntanten från helvetet i tvättstugan – det finns ingen tvättid så här dags – tvingas fjäska för att ändå stoppa in de där lakanen, försova sig dagen efter och… så är det igång igen.
Jag gillar den där fantastiska vardagligheten hos Torbjörn Flygt, hans förmåga att se det vackra och ömsinta i vardagen, kärleken mellan människor – att den finns där trots att det är så mycket som kan komma emellan.
Hela min recension av Outsider kommer snart i Borås Tidning, första recensionsdag är 12 september.
Björn af Kleen har dock redan recenserat den i Expressen. Läs recensionen här. Jag kan säga att han tar fasta på helt andra saker i berättelsen än vad jag har gjort, vilket får mig att återigen säga: du kan bara läsa berättelser i ljuset av dina egna erfarenheter, även när du är recensent…
Annika Koldenius 