Jag har ett kapitel kvar i Outsider.
Jag sparade det tills ikväll, istället för att hetsläsa det mellan Tullenmotet och Centralstationen i Borås.
Men. Jag ska recensera den för Borås Tidning och deadline är imorgon kl 13.
(Jo, jag kommer hinna, ingen fara.)
Men. Jag kan inte sluta tänka på Svenska Hjärtan. Den där svenska TV-serien av Carin Mannheimer om några helt vanliga människor, i ett helt vanligt radhusområde (eller var det kedjehus?).
För det är just vad Outsider är – en helt vanlig berättelse om helt vanliga människor; svenskt på det där svenska sättet. Vanligt. Lite sorger, lite lycka, lite bedrövelser, lite kärlek… Inget att uppröras över. Bara – jaha, det här var livet…
Kanske därför jag gillar det så mycket, på det där vanliga, lugna, svenska sättet.
Mellanmjölk, liksom…
Annika Koldenius 