Det här med spänningromaner…
Jag tänker en del på det just nu, eftersom jag just läst ut Marie Hermanssons nya bok Himmelsdalen och som bäst håller att skriva en recension till Borås Tidning.
Ja, den är spännande. Ja, jag ville läsa färdigt för att veta hur det skulle gå. Men jag hade inte tänkt mig Marie Hermansson som en spänningsromanförfattare, bara…
Nej, Himmelsdalen är naturligtvis mer än bara spänning. Det är ju kampen mellan… Och idén om människan som…
Eller vänta… Är det bara jag som vill läsa in något mer i Himmelsdalen för att vilja kalla den bra litteratur?
Ja, det här med spänningsromaner…
Varför kan det inte räcka med att en bok är spännande? Att det är jag-vill-veta-om-han-kommer-klara-sig som driver berättelsen framåt? Måste det finnas fler lager, undermeningar, metanivåer för att en bok ska vara riktigt läsvärd? Jag vill svara nej på den frågan. Jag vill svara att spänningen räcker. Men det är inte alltid så.
Äsch.
Recensionen av Himmelsdalen kommer i Borås Tidning om några dagar. Jag hoppas att jag har hunnit klura ut något bra svar på den frågan tills dess…
Annika Koldenius 
Har inte vågat läsa din recension förrän nu när jag läst klart boken. Jag ville inte bli påverkad. Som vanligt skriver du en jättebra recension. 🙂
Håller med om allt du skrivit och Marie Hermansson är just expert på att hålla den krypande spänningen med känslan vid liv:: ”Här är det något mystiskt på gång”. Men tyvärr, berättelsen slutade i platt fall. Hur kunde hon bara avsluta så där trist? Jag tycker att språket inte höll måttet heller de där sista sidorna. Stor besvikelse hos mig. Ville hon avsluta för snabbt, eller vad? Så vitt jag förstått (eller kanske har jag missuppfattat) så har hon ändå hållit på med boken ett bra tag och jag tycker att hon skulle knutit ihop säcken lite mer mystiskt.
Men, trots allt så är Hermansson en av mina största författarfavoriter och varje gång Svensk Bokhandels katalog kommer ut bläddrar jag först fram och kollar författarregistret för att se om hon är på gång ut med en ny bok.
Läsbehållningen av boken är ändå mycket stor och jag älskar Hermanssons språk. Jag kommer att rekommendera boken till alla jag känner.
Ja, jag var också så förvånad över slutet. Innan dess är det ju en riktig bladvändare. Och full av överraskningar.