Jag har sett framtidens bok!
Eller bok och bok, förresten… Jag vet inte vad jag ska kalla det.
Jag har nyss kommit hem från Media Evolution-konferensen i Malmö, har med mig massa nya intryck som gjort avtryck – nya tankar om medier, internet, gränssnitt, appar, kreativitet, design, människa-och-maskin… Jag har lyssnat på musik-konstnären Bill Drummond, cyborg-antropologen Amber Case, curatorn på MoMA Paola Antonelli, filmaren Hanna Sköld, författaren Unni Drougge.
Och så boken.
Eller som den presenteras i programmet:
”a publishing platform offering multi-sensory reading experience for iPad users”.
A multi-sensory reading experience!
En läsupplevelse för fler sinnen?
Japp!
Det är helt enkelt något man kan köpa till en iPad, med text i ena hörnet som scrollas fram. Och beroende på var du är i texten så dyker det upp taggade bilder, ljud eller musik som ger berättelsen ett mervärde. Företaget som hittat på det heter ustwo och själva idén heter Papercut. (Hela sessionen filmades och finns att se här.)
Jag blev först skitarg! Komma här och förstöra! Boken är ju nästan det enda ickevisuella medium som finns kvar, där läsaren får skapa sina egna bilder, fanstiera ihop själv hur karaktärerna ser ut, hur landskapet ser ut, hur det låter… Det är ju det som är själva poängen med en BOK! Och nu kommer någon och prackar på en någon annans bilder, musik, ljud…
Men sen tänkte jag om. För det är ju inte en riktig bok. Det är något annat. En berättelse med mer än bara text, helt enkelt.
Ett helt nytt medium, helt enkelt.
Det är fortfarande under utveckling. Det finns inte så många berättelser som är färdiga att köpa. Men… bara att möjligheten finns!
En bok är en bok är en bok. Det här är något helt nytt! En blandning av olika medier! Och se bara på Björks senaste skiva, eller multimediaprojekt, för iPad, som är både visuell konst, musik, spel och.. ja.. mycket mer!
There is more to come!
Är det en bok, ett spel, ett konstverk, en mikroskopbild? Nej, jag lyssnar på Björks senaste musikprojekt!
Annika Koldenius 
Den här idén dyker upp då och då, och nu finns ju möjligheter till mer spektakulära effekter, samtidigt som själva mediet är mer sårbart. Om något i den digitala tekniken skiter sig så står man där med en blank skärm. Någon gång tidigt sextiotal lanserade en bokredaktör Liedman -Sven, eller också var han son till, man får Googla – begreppet ”lexivisuellt” och det byggde på att man i en bok, typ uppslagsverk, också hade bilder och diagram och visuella förstärkningar. Det kom böcker med sidor i olika färger så man kunde pussla innehållet litet hit och dit.och givetvis bok med CD-skiva…men ett möjligt feltänk är att man inte litar till textens inneboende kraft att starta associationskedjor. Precis som man i filmer inte ska visa något hemskt utan någon som SER något hemskt så kanske man i en bok ska akta sig för att bild- och ljud- och luktsätta texter. Men det kan ju ha en tillämplning i informationssammanhang.
Dessutom är det inte framtidens bok. Det är nutidens, baserat på och ett uttryck för nulägets tänkande och begränsade fantasi.
Jag håller med på ett sätt att det är tanken om nutidens bok. Med framtiden menar jag att den faktiskt inte finns att köpa än. Och vi kommer ju aldrig kunna göra något som överskrider vår fantasi eller vår begreppsvärld. Men alting börjar med små steg. Den här tanken kanske kan leda till en annan tanke som kan leda till en annan osv. Och jag tycker också att jag försöker säga att det här inte är framtidens BOK, utan framtidens multimediaberättelse – ett helt nytt sätt att berätta där bild, ljud och text ska befrukta varandra till en helthetsupplevelse. Jag tror att det är så de tänker… Sen är ju frågar hur väl de lyckas? Om det blir en vanlig textbaserad berättelse med lite ljudpling och någon enstaka bild som dyker upp, så blir det kanske inte så upphetsande… Den som skapar berättelsen måste ju tänka i nya banor från början.
Spännande!
Ja! Jag har lagt upp en länk nu i inlägget, så du kan se och lyssna på hela sessionen. Det svåra är ju att skapa ett multimediainnehåll som har ett alldeles eget uttryck, och som inte härmar de gamla alltför mycket…
Jag tror att det är omöjligt att värja sig mot allt och är man inte tillräckligt kritisk (som jag inte är) flyter man nog bara med och accepterar att: Jaha, nu är det såhär….