Du slavar som en galning på två jobb och försörjer din pojkvän som bara sitter och slår några ackord på gitarren i replokalen och lovar att han ska bli rockstjärna en dag.
Yeah, right.
Men i Lauren Weisbergers nya chick-litt Sista natten på Chateau Marmont är det faktiskt precis det som händer – mannen blir rockstjärna – och vår hjältinna ställs inför de problem som kommer med pojkvännens nya stjärnstatus. Hur mycket ska hon vara en stödjande hustru och hur mycket ska hon satsa på sin egen karriär som dietist? Eller rättare sagt: hur mycket kan hon ta ledigt från jobbet utan att få sparken för att gå i Valentino-klänningar på röda mattan? Och ännu rättare sagt: Kommer äktenskapet att hålla när maken festar runt med snygga modeller i Los Angeles och hustrun sitter och surar hemma på andra kontinenten när hon inte får ledigt från jobbet för att gå i Valentinoklänningar för att hon vill ha en egen karriär?
Jag slits mellan att tycka att det är underhållande och välskrivet till att tycka att det är amerikanskt dravel, mellan att tycka att det är relationsroligt och hög igenkänningsfaktor till att tycka att: ”Nä, men ska det vara så svårt att bara PRATA MED VARANDRA!!!!”
Äsch, man ska nog inte tänka så mycket när man läser chick-litt. Det sa jag när jag läste Kajsa Ingemarsson, det säger jag nu också. Det är som att titta på en romantisk komedi. Man ska inte tänka så mycket på innehållet. Det följer mallen.
Och det är väl poängen – att man inte ska bli överraskad på slutet, det måste liksom ordna sig till det bästa.
Men som enda länk till den litterära verkligheten räcker det inte.
Annika Koldenius 