Prince, berättelser och Way out West!

Jag har varit med om något fantastisk, magiskt och underbart.
Jag såg Prince på Way out West.
Jag stod längst fram och sjöng och skrek ooh-ooh-ooh-ooh i slutet av Purple Rain, jag tecknade C-O-O-L med fingrarna när Prince ville det och jag partade som om det var 1999!
Men det här är ju en bokblogg, och inte en musikblogg, så visst ska det handla om berättelser också.

Prince är en person som kombinerat fantastisk musik med bra texter och (ibland) bra filmer – berättelser i musik, film och text.
Och vissa av Prince låtar är ju som små berättelser i sig; The Ballad of Dorothy Parker, If I was your Girlfriend, Raspberry Beret…

Jo, jag vet att Prince inte är den enda i musikhistorien som berättar berättelser i sina låt-texter.  Men jag har gillat Prince sedan jag var i tidiga tonåren och då förstod jag inte allt han berättade i sina texter, då var det musiken, rytmen, det vågade, sexiga. Fantasin!
Men idag förstår jag texterna – samhällskritiken i Sign O the Times, kärleken i Adore, snuskigheterna i Cream… Snuskigheterna i If I was your girlfriend… Snuskigheterna i Gett off!!

Men Prince är inte bara snuskigheter, inte bara sexig, funkig med lila krås. Han kan vara enkel och vacker och fantasi-fantastisk också. Around the world in a day! Och han kan måla upp en scen med enkla ord för att sedan få det att övergå i en magisk lek, som i Starfish and Coffee.
Lyssna här:

”It was 7.45, we were all in line, to greet the teacher miss Kathleen. First was Kevin, then came Lucy, third in line was me. All of us were ordinary compared to Cynthia Rose. She always stood at the back of the line, a smile beneath her nose. Her favourite number was twenty, and every single day, if you asked her what she had for breakfast, this is what she’d say: Starfish and coffee, maple syrup and jam, a butterscotch cloud, a tangerine and a sideorder of ham. If you set your mind free baby, maybe you’d understand. Starfish and coffee, maplesyrup and jam.”

Och helt plöstligt är jag liten, står på led i skolan för att vänta på fröken, tycker jag är rätt vanlig, men hon bakom mig, med leendet, är fantastisk. Och när jag släpper min fantasi fri, så kan jag äta vad som helst till frukost.
Som sjöstjärnor, kaffe och sylt! 

Way out West!

Annonser

6 kommentarer

Filed under Berättelser

6 responses to “Prince, berättelser och Way out West!

  1. Anna Teichter

    …och så stod jag där och hoppade och var fjorton igen. Gyllene Tider på Ullevi (återföreningen) och känslan var magisk. Jag kunde ALLA texter och sjöng nog mest falskt av mina läktargrannar, men vad gör det….?

    Per Gessle, sexig man som få över 50. Fast hur är det med hans texter? Vad får/fick så många att sjunga med då på Ullevi, eller de 25 åren som ledde dit? Har inte läst (såvitt jag minns) om några större analyser av hans texter men det måste väl ändå vara det där enkla. Språket som fastnar, som känns och som känns igen. Texter som en tioåring kunnat skriva. Men många gånger är det just det där enkla, det som fastnar och blir magiskt. Vet att jag läst en mängd sådana böcker men har svårt att komma på någon just nu. Alltid svårt att minnas när man behöver…

    Sedan har han ju en otroligt sexig röst också, den där mannen (Per). Men det är en helt annan historia.

  2. Anna Teichter

    Kom på en nu: Johan Klings: Människor helt utan betydelse.

    • Japp, den är enkel och magisk. Filmen var dock jättedålig tycker jag. Film ska ju tillföra något, ha ett eget uttryck. Men jag tyckte den filmen bara var en ren efterapning av boken, fast sämre.

  3. Jag var oxå där! Längst fram! Så galet bra! Tänkte oxå på vilka fina texter han har idag. Raspberry beret är ju oxå en berättelse!

    • Åh, var då längst fram? Jag stod framme vid staketet, längst till höger (ville kunna smita ut om trycket blev för stort…). Och ja, det är verkligen fina texter han har. Även de sexiga texterna är fina, tycker jag. If I was your girlfriend är… Pust, den bara ÄR! Och ADORE: …if God one day struck me blind, your beauty I’d still see, love’s too weak to define, just what you mean to me. Måste nog säga att Sign O the times och Lovesexy är hans bästa plattor, med de bästa texterna.

      • JapP! Vi stod på höger sida om catwalken, på ”fel sida” för att bli uppplockade på scen. Trycket där var inte alls så stort. Vi stod verkligen precis vid kravallstaketet. Enda gången det blev lite rörigt var när alla skulle upp och dansa.

        Håller med dig om skivorna, håller också Graffitti Bridge som en fantastisk fin skiva textmässigt. Ta bara Joy in repetition!Vilken berättelse!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s