Belägring är en sån där bok som jag läser med en penna i handen. För att kunna stryka under, för att kunna anteckna i marginalen, för att kunna anteckna på omslagspappret när marginalen inte räcker till.
Det är hemskt, vackert, påträngande, stilistiskt säkert, skickligt berättat, konsekvent. Arbetsamt att läsa. Särskilt det där med att vara konsekvent imponerar på mig. Det är svårt.
Tycker jag som ibland skriver små berättelser själv.
Att vara konsekvent i sin stil och sitt berättarsätt, utan att stilen tar över själva innehållet i berättelsen. Ja, det är svårt. Jag tröttnar lätt om det är alltför stiligt, påkostat, genomfört, självsäkert.
Men Hassan Loo Sattarvandi…
Ja, hittills i alla fall.
Recension i Borås Tidning kommer senare i veckan.
Annika Koldenius 