Bodil says: Sent i november blir bra.

Jag litar på Bodil.
Hon pekade med hela handen på Tove Jansson-hyllan och jag valde Sent i november. Så nu har jag tillbringat delar av dagen med Mymlan, Snusmumriken, Homsan Toft, Hemulen och Filifjonkan.
Det går inte så bra för dem. De är lite vilsna där i Mumindalen, när Muminfamiljen inte är där. De försöker ordna tillvaron, men allt är nytt, allt är främmande och skrämmande i huset och i dalen. Snusmumriken hittar inte sin melodi, Filifjonkan får varken städa eller laga mat som hon vill, Hemulen vill bygga något, eller i alla fall segla,  men det går inte så bra och Toft sitter gömd och läser saker som han inte begriper, förstorar och skrämmer upp sig själv, ett stort åskväder kanske kan vara på väg. (Eller om det är ett stort monster?)
Nej, det är ingen ordning på något.
Egentligen är det fantastiskt att Tove Jansson har kunnat skriva en så spännande bok om några figurer som bara går runt och är rädda och försöker göra massa saker, som har lite ångest inför stora skrämmande saker, varandra och mest ingenting.
Men hon når något inuti mig! Det där som jag tycker är skrämmande, förvirrande, det som är längst in…
Och de ständiga frågorna, som oftast inte har några svar. Som i Sent i november är:
Var är Muminfamiljen?
och
Kommer de någonsin tillbaka?

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Läsande, Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s